- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
180

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ola Hansson. Af Fredrik Vetterlund. Med 1 bild - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i8o

FREDRIK VETTERLUND.

Tidningen, hvars redaktör gått på före-
läsningar i estetik till en. eventuell kandi-
datexamen i Lund och nu uppträdde som
myndigt orakel för de häpnande småstads-
borna, tillade att detta var en ny sorts
realism — hvilket just då kunde tolkas som
en annan »realism» än Strindbergs. Strind-
berg hade ju sin egentliga bildstormartid,
och diktaren i honom nästan undanskym-
des af hans ej särdeles lyckliga attentat på
kristendom och vetenskap samt ingalunda
minst på de »onyttiga» företeelserna konst
och diktning. Han hade nyss teoretiskt
utdömt vers och i allmänhet praktiskt hand-
skats med dem så, att man beklagande
nästan förstod hans icke-förstående af lyri-
kens och »det skönas» väsen.

Den nya art realism, som nyssnämda
småstadsblad talade om i anledning af det
citerade poemet, tycktes däremot alls icke
misskänna detta väsen. Här mötte man
verkligen en skönhetsälskande verskonstnär,
liksom »romantikens» poeter ■— med »ro-
mantiken» menades ju ibland på 8o-talet
utan egentlig litteraturhistorisk klyftighet all
1800-talets poesi före Brandes, Strindberg
och fru Edgren. Som sagdt, detta var
åter verklig vers. Men icke blott den egen-
domligt exakta naturskildringen var ny —
eller föreföll, då ännu åtminstone, som en
förfinad och förandligad Bååth —, utan
hela personligheten var en ny och egen.
Hur mycket af denna personlighet, af hela
den senare Ola Hanssort som finns in nuce
i nyssnämnda vårdikt, det är nu efteråt
icke svårt att upptäcka.

II.

Än tydligare blir naturligen detta intryck,
då man åter ögnar på hela dikthäftet,
debuthäftet, hvarur den lilla landsortstidnin-
gen hade aftryckt verserna. Boken i fråga
är visserligen ett något svagare och osäk-
rare preludium till den samling »Notturno»,
som utkom året efter och som egentligen
för alltid fixerade versdiktaren Ola Hansson.
Men de betecknande egenskaperna, de som
ligga under allt senare ditkommet och till-
fälligt, innehöll debutverket otvetydigt, och
tillsamman med Notturno bildar det egent-
ligen en enda väfnad, blott ännu ej så starkt
utpräglad i färgskiftningar och mönster.
Att för öfrigt just lyrikern Ola Hansson
skall förete det centrala i hela diktarper-

sonligheten, är påtagligt. Ty trots en på
sitt sätt skarp analys, en ingalunda oäfven
berättarkonst och en icke ringa konst att
teckna människor och situationer, är det
hos Hansson, om hos någon, de »intima
själssvingningarna» — för att tala hans eget
språk — samt dessa »själssvingningars» klä-
dande i färg och tonfall, som äro väsen-
det i allt det andra, och sådant kallar man
ju med ett stundom fattigt ord lyrik.

Det medium, som Ola Hansson redan i
de gamla versböckerna från 8 o-talet bru-
kade för att skildra sin själ, var öfvervä-
gande ofta skiftningarna och böljningarna
öfver en yttre natur, helst som bekant den
numera i poesi ej okända skånska slätten.
Han var ju ej dess upptäckare, men hans
andliga samlif därmed har varit intimt på
ett helt annat sätt än det före honom var
hos Bååth och efter honom hos någon som
helst annan. Under hela hans bana åter-
komma hans böcker igen och igen till
hans barndoms och ungdoms lif därnere i
bondgården på denna Söderslätt, som med
så mycken melankoli och sjuk innerlighet
lefvat i honom medan han irrat genom
världen. Säkert finnas i vår litteratur skal-
der, lika fästade vid sin hembygd som Ola
Hansson. Men hos ingen har den till så-
dan grad blifvit den outtömligt fruktbara
jordmyllan för en rent öfvervägande del
af hans produktion— »denna miliö, hvarpå
han ständigt gick och bar», hvilken »lyser
med fina färgtoner och sakta melodier,
nedärfd genom släktled och inväfd i hans
väsen — hembygden, slätten, fädernegår-
den, markerna, almdungen, pilarna», hans
egentliga jag, såsom han själf senare skrif-
vit, och som just ofvan citerade tidiga ver-
ser innehålla.

Dock, debuthäftet hade ännu åtskilliga
motiv därjämte, idédikter med social eller
annan tendens i det börjande 8o-talets
anda, motiv från universitetsstaden och rent
psykologiska stämningsdikter. Men i »Not-
turno» breder sig naturpoesin, »jordandens»
poesi.

Det är sommaraftonens sena timma, då
slätten slumrar och tankarna stimma ljud-
löst som myggen. Det är månskenet, som
hörbart andas de tysta slättnätterna, medan
alla de underliga ljud, som ej äro af denna
världen, falla ned i själen. Det är sen-
höstdagar, då stormen stryker öfver mar-
kerna och regnet ryker, eller kvällar, då det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free