Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ola Hansson. Af Fredrik Vetterlund. Med 1 bild - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
FREDRIK VETTERLUND.
skrifvit ett litet häfte »litterära silhuetter»,
till större delen om unga nordiska sam-
tida, ett häfte som visar mycken intim för-
djupning i föremålen, fastän ännu något
ofärdigt och ungdomligt i stil och grepp,
ungefär på det första dikthäftets stadium.
— Äfven till Georg Brandes stod Hans-
son då ännu i samma förhållande af rent
naiv beundran som hela släktledet med
naturalismen i blodet.
Och som den skåning han var, blef ho-
nom Danmark lika förtroligt som han kom
att van trifvas, då han såg Stockholm. Ty
nu grundades den motvilja för uppsvenskt
väsen, hvilken Hansson sedan haft att dra-
gas med och som ju icke minskats genom
det verkliga och förmenta förbiseende,
hvarmed stockholmarna mött hans skånska
exklusivitet. —
Vid återkomsten hem skref Hansson
den bok, hvars titel kanske mest gjort hans
namn bekant och som visar dikternas hela
instinktmänniska på ett särskildt centralt
lifsområde: erotikens. Boken var Sensi-
tiva amorösa.
Hansson har själf skildrat hur han tror
att den uppstod:
»Det var minima och omedvetna processer
inom honom själf — fysiska förnimmelser och psy-
*kiska böljningar — — hvilkas flyktiga arom han
inneslöt i språkets ord; — — Dessa ursprungli-
gen rent subjektiva processer togo gestalt och rö-
relse i den yttre verkligheten; och när han
nedskref dem, hade de formen af små anek-
doter, förinnerligade till lyrik och fördjupade till
en teori om människonaturen. Det handlade om
kärlekens metamorfoser, om det gåtfulla i dess
uppkomst och slocknande, om det skenbart grund-
lösa i könsliga attraktioner och repulsioner, om det
instinktlikas absoluta öfvervälde i dessa mänskliga
mellanvaranden, om de små och meningslösa till-
fälligheternas betydelse af utslagsfällande faktorer»,
o. s. v.
Äfven har författaren själf angifvit som
bokens enligt hans mening största förtjänst,
att den förlägger de skildrade förloppen
helt inom det omedvetna — den visar
också tydligast skaldens J. P.Jacobsens-syn
på organiskt lif, på växtvärldens medvets-
lösa »spirande» och »svällande», öfver-
flyttade på människosjälen och där med
stor ensidighet gjorda allenahärskande. —
Och såsom bokens största förtjänst i kon-
ception och utförande sätter skalden äfven,
att den själf helt flutit ur samma omed-
vetna, samt att den i sällsynt grad är honom
»påsuggererad», så att han skrifvit den i
ett tillstånd af skaldisk hypnos.
»Sensitiva amorösas» små anekdoter
meddelas gärna som förtroliga samtal mellan
vänner i ett lag, som förtroliga bref mellan
gamla bekanta. Så framkommer denna
lågmälda hvardagston, som blifver till be-
själad, sjuk innerlighet och som vill säga:
dylikt händer alla dar, och det lönar sig
ju ej att revoltera däremot, och vi lägga
icke ens mycket märke därtill.
Här finns historien om den unge man,
som under sin bröllopsresa får se en främ-
mande kvinnas fina ansikte, och hvars för-
hållande till sin egen hustru — utan spår
af kärlek till den andra — småningom
uppfrätes. Historien om den halfgamle
man, som en plötslig och oförklarad stäm-
ningsstund upptäcker hvad han aldrig förr
insett, att han några få minuter en gång
för länge sedan varit älskad af en kvinna.
Historien om honom, hvars känslor för en
ung gosse hade något af kärlekens oro och
svartsjuka, utan att det ringaste smutsiga
var med i dessa hemliga känslodallringar.
Och historien om de två, han och hon,
hvilka utan att någonsin växla ett ord äl-
skade hvarandra och visste det och —
detta är det betecknande — därunder ägde
den lyckliga kärlekens tillfredsställelse och
kände, att uttalade ord endast skulle plumpt
ha förstört den tysta, svårmodiga själsmelo-
dien hos dem bägge.
Af utanverket medtages så litet som
möjligt, nätt och jämt hvad som behöfves
för att ge nutida verklighetsintryck. Namn
på bokens människor meddelas till exempel
ej. Då det inre, det anonyma lifvet en-
samt är det verkliga, hvad betyda då till-
fälligheter som yttre särskillnad och namn?
Ej heller finnas verklighetsberättelsens många
olika perspektiv. I Sensitiva amorösa lig-
ger allt nästan i ett plan, framträdande i
stämningsimman från Ola Hanssonskt in-
tensiva landskapsbilder med samma egen-
skaper som dikternas landskap — de första
betydande prosaprofven på denna konst,
som väl är skaldens största. Och här
möta oss vidare dessa Ola Hanssonska
prosaperioder, hvilka, så inbyggda i hvar-
andra de kunna vara, dock alltid af den
starka stämningsvågen bäras upp till ryt-
misk samling, dessa perioder, så lågmäldt
hviskande, så öfvergifvet kvidande, så in-
druckna med sjuk ensamhetskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
