Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ola Hansson. Af Fredrik Vetterlund. Med 1 bild - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
FREDRIK VETTERLUND.
inträffade det, att såväl han som Gustaf
Fröding fingo ut det kapital af erkännande,
hvilket dem tillkom, och lyrikern v. Heiden-
stam fick åtskilligt därutöfver — medan
Ola Hansson nere i Tyskland mera gled
bort ur medvetandet hos folk, som här
hemma bodde norr om hans egen provins.
IV.
I stället blef han tämligen snabbt be-
kant för Tysklands publik och förde nu-
mera en litterär dubbeltillvaro somá skrift-
ställare på tyska och på skandinaviskt mål
— några af hans böcker utkommo i Kri-
stiania på norska. Säkerligen bidrog hans
giftermål med den tyska skriftställarinnan
att införa honom i de nya litterära förbin-
delserna, då han nu bodde först nära Ber-
lin, sedan i Bayern.
Hans bekantskap med Nietzsche hade
varit en våldsam insprutning af nytt blod,
som för en tid helt berusat honom. Då
detta förlopps mest akuta skede var öfver,
blef han åter sig själf och vände sig som
diktare efter, ja redan samtidigt med »Ofeg»-
sagorna ånyo till verklighetsskildringen.
D. v. s. till det, som i grund och botten
alltid varit hans verklighet: själssvängnin-
garna, färgintrycken, tondallringarna, vital-
sensationernas värld på öfvergången mellan
själsligt och kroppsligt.
Men kring denna kärna lade han nu
ett massivare yttre af lifs- och människo-
skildring, framställde ej, som i Sensitiva
amorösa eller ännu i en senare novellett-
samling, Parias, endast det inre lifvet med
dess allra nödvändigaste utanverk. Nu
skref han riktiga berättelser med verklig-
hetsbredd och perspektiv. Och som han
fortfarande lefde med sin själ därhemma,
tog han ofta sina ämnen ur den skånsk-
danska miljön.
Bland dessa böcker finnes sådant, som
är rätt obetydligt. Men äfven lifs- och
människoskildraren Hansson visar mer för-
måga än man skulle ha tilltrott detta, som
det syntes, helt lyriska lynne.
Visserligen nedlägger han, som sagdt,
äfven här sin innersta känsla och sin bästa
talang på skildringen af vårt omedvetnas
stumma böljningar af dagrar och skuggor.
Och visserligen vill han med sin dikt exem-
pelvis gärna förklara »psykofysiologiska» fall
af abnorm och gräslig art, sådant som blir
besatthet och spökeri. Han skrifver en
novell à la Edgar Poe om mannen med
två personligheter, hörande till två olika
världar och motsvarade af två olika kvin-
nor; detta stackars tveklufna väsen dödar
sig själf, i det han ser sig själf som »den
andre», som en fiende. En annan novell
handlar om den, hvars driftväsen blifvit
fånget hos en groteskt ful och äcklig
kvinna, så att han tynar bort och dör.
Och ur teckningen af vare sig dessa svarta
själsmaror, som gifvas med ett barns spök-
skräck och en nutidsförfattares behärskning,
eller af det normala själslifvets tysta sväng-
ningar, framstiger till och med i dessa
riktiga noveller all yttre mänskoteckning
blott som något sekundärt. Författarens
exklusiva betonande af vårt ofria stäm-
ningslif medför en viss enformighet, och
några skarpa, verkligt originella typer ska-
par Ola Hansson icke.
Går man åter nedanför detta högsta
kraf på människoformande plastik, har skil-
dringen utan tvifvel de många små dragens
åskådlighet. Något af den exakta skärpa,
hvarmed Hansson återger naturintrycket,
kommer igen i teckningen af ett ansikte,
en gest, ett sätt att föra sig. Den humor,
som därvid kan hjälpa honom, hade man
ej heller väntat af Notturnos poet. Med
mycken yttre träffsäkerhet har han efter
modell skizzerat typer ur Lunds student-
och öfverliggarlif, exempelvis den lille trinde
och trygge fil. dr Gustaf Adolf Holm, som
i »Före giftermålet» så öfverlägset och ko-
miskt-vederhäftigt leder sitt suplags transak-
tioner. Själf biografien »Resan hem» —
hvars porträtt af hjälten i parentes mindre
blifvit ett hjälteporträtt än vederbörande
menat — skildrar rikligen sådana typer,
här inhöljda i den varma Ola Hanssonska
imma af gulsotsfärgad innerlighet, som min-
nena lagt öfver denna bok med dess vackra
och dess osympatiska detaljer. — Sina
bondgubbar, hemmanssöner, unga slättbo-
flickor förstår författaren äfven att ge; de
höra till i den miljö, som alltid gör ho-
nom produktiv och framkallar hans stora
konst: interiör skildring, naturskildring, stäm-
ningsskildring.
Af sådan finknypplad poetisk spetsgir-
land, gracilt skör och subtil men fast i
mönstret och rik i färgen, byggd af års-
tidernas nyanser och dygnets dagrar, finnes
i böckerna »Kärlekens trångmål», »Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
