Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vid Gunnar Hazelius’ dödsläger. Af Gunnar Hallström - Aftonharmoni. Af Sigurd Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID GUNNAR HAZELIUS DÖDSLÄGER.
219
Den människa, jag lärde känna i
honom, stod med blicken vida utöfver
fackets gränser och var just, tyckte jag
mig fatta, stadd i en förnyelse, i början
af ett nytt utvecklingsskede med en allt-
mera och mera vidgad syn på tingen.
Stor var hans fordran på sig själf, och
han gaf alltid ett aktningsbjudande in-
tryck af oaflåtligt inre arbete. —
Tyst, sluten och rådklok var han.
Aldrig såg jag en människa mera fri från
fördomar, partimeningar och auktoritets-
tro. Men han var oerhördt känslig, han
hade ej nog »tjock hud» för att utan
stor smärta tåla alla stora och små
sting, han led mer under den lugna, be-
härskade ytan än de flesta anade och
skulle nog alltid hafva gjort så, om han
fått lefva. —
Helst ser jag honom i minnet från
de sista dagarna af hans hälsa mot bak-
grunden af hans båda varma, vackra
arbetsrum med de rika bokskatterna, —
— hur följde han icke med i all sam-
tidens litteratur och konst i ... enkel,
flärdlös och vänligt lågmäld . . . Han nic-
kade farväl från arbetsbordet vid lam-
pan, när jag gick. —
Den blekgrå dagen lider mot skym-
ning, det blir mörkt och svårt att arbeta
i rummet, och jag måste tända en lampa
för att ännu en gång bättre söka ut
pannans stolta och djärfva linje . . .
Öfver hans anlete breder sig allt mer
och mer det stora lugnet, det är som
vore han medveten om något fjärran
oändligt stort.
AFTONHARAONI.
Af SIGURD AGRELL.
Nu faller kvällen skymningsblå och sval.
Och insjön somnat skär och spegelklar.
Med silfverrena toner bäcken far
sin stilla väg vid sus af asp och al.
Har du en önskan mer? En bön, ett val?
Mitt sinne, säg, hvad finnes ännu kvar
af allt du nämnde ångest, sorg och kval...
Ett töcken hvilar öfver allt, som var.
En fjärran klockas klang ditt öra hinner,
och allt blir tyst igen på öde slätt.
Mot himlens fond af guld och violett
två träd stå svart i smäcker siluett,
och i det bleka blå, där skyn försvinner,
en stor och ensam stjärna stilla brinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
