Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gustaf Jonas Wilhelm Zander. Af Alfred Levertin. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
ALFRED LEVERTIN.
en sevärdhet så stor som många andra
i vår stad.
Gustaf Zander har aldrig utbasunat
sin uppfinning. Han har. själf alltid
känt sig fullt tillfredsställd med sin egen
varma tro på sin idé och med den upp-
muntran han rönt från en krets kamra-
ter. Denna blygsamhet skulle måhända
vållat, att hela hans metod stannat inom
hans institut i Stockholm, om han ej
haft en energisk bundsförvandt, som
oförtrutet arbetat på att göra hans upp-
finning bekant utom vårt lands gränser.
Jag åsyftar ingenjör Ernst Göransson,
hvilken sedan 1877 haft monopol på
tillverkningen af de Zanderska appara-
terna. Denne har också lyckats i att göra
metoden känd, ja, man kan säga att
han därvidlag haft en sällspord framgång.
Naturligtvis bidrog äfven härtill Zanders
lärjungars litterära verksamhet.
Metoden blef redan ganska tidigt,
1880, införd i Finland och Ryssland,
men först efter lång tvekan i Tyskland.
Sedan man i Baden-Baden antagit den-
samma, följde emellertid snart många
tyska städer och efter Tyskland många
andra land. Numera finnas ej mindre än
147 Zanderinstitut, förutom enstaka appa-
rater på 50 skilda platser. Genomgår man
den långa listan på dessa institut, häpnar
man öfver det eröfringståg genom värl-
den denna svenska uppfinning gjort.
Helt olika visar sig nu den yttre
anblicken af våra gymnastiksalar mot för
40 år sedan. Förr gåfvo de mer eller
mindre gnisslande remmarna, den stora
remskifvan och de larmande hjulen det
hela intrycket af en större fabrik. Nu
är allt detta förändradt, allt larm är för-
svunnet; axelcylindrarna ligga dolda i
lådor vid golfvet, och från de passiva
apparaterna gå nu helt korta remmar
ned till remskifvan. Det hela drifves
ej mera af ångans kraft eller genom
någon illaluktande gasmotor, all rörel-
se framkallas af vår nymodern aste kraft-
källa — elektriciteten.
När man skådar ikring sig på den
gymnastiserande publiken, ser man ej så
många med lidande och sjuklig prägel,
det hör till undantagen. De flesta se
glada och förnöjda ut, under det fasta
och säkra medvetandet att de här ar-
beta för att bevara sin hälsa. Men
bredvid dessa finnes det en ganska stor
kontingent af hjärtsjuka nervösa, som
arbeta här för att häfva rubbningarna i
sitt välbefinnande, och slutligen alla
dessa feta individer, som med det gym-
nastiska arbetet söka nedbringa sin stoft-
hyddas volym. Zanders bekanta ord
hafva ej förklingat alldeles ohörda, ty
nu börjar man allmänt inse, att man bör
på något vis söka motarbeta följderna
af ett stillasittande och ensidigt arbete
under många timmar vid skrifbordet eller
på lärokatedern.
Hvilket brokigt lif erbjuda ej dessa
gymnastiktimmar på Zanderska institutet!
På morgontimmarna mest yngre män och
en och annan kry gubbe, —på skämt kal-
lar man också i vår goda stad vårt institut
för »gubbkvarnen». På middagstim-
marna öfverväga de äldres tal. Somliga
patienter offra nog ganska mycket åt
konversationen, andra tillbringa ej så liten
tid i den rikt försedda läsesalongen.
Emellan rörelserna skämtas det, men
ibland diskuteras här på skarpen såväl
Bilden här midt emot återgifver en vid en fest på 15-årsdagen af institutets öppnande
till d:r Zander högtidligen öfverlämnad tafla. I midten * prof. C. S. Rossanders vid tillfället hållna
versifierade tal inom en ram af randteckningar. Flera af figurerna äro porträtt af kända person-
ligheter bland institutets patienter För festen redogör Claes Lundin i Stockholms Dagblad den
5 jan. 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
