Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Föreningen för svensk hemslöjd. Af John Kruse. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENINGEN FÖR SVENSK HEMSLÖJD.
Af JOHN KRUSE.
Med Q bilder.
))ELA den industriella utveck-
lingen i vår tid afger ett i sin
art storartadt vittnesbörd om hur
långt människoanden nått i sin
oaflåtliga sträfvan att med vetenskapens hjälp
behärska naturkrafterna och göra dem till
sina villiga tjänare. »Ja, människosnillet
är outtömligt», var det stående, halft skämt-
samma utrop, hvarmed en af mina äldsta vän-
ner, en gammal älskvärd och liberal stockhol-
mare, brukade afsluta våra samtal om mänsk-
liga framsteg på hvarjehanda områden. Och
dessa min gamle väns ord uttrycka nog hufvud-
summan af de tankar, som litet hvar får i
sitt hufvud, när hans blickar på en utställ-
ning mönstra dessa hundratals blixtrande
maskiner, den ena mera konstig och inveck-
lad än den andra, hvilka där stå i långa
rader väntande på den mänskliga hjärna och
hand, som skall sätta dem i rörelse för att
tillfredsställa det ena eller andra bebofvet.
Den häpnad inför människosnillets makt,
som ovillkorligen måste betaga betraktaren
af dessa underverk af beräkning och konstruk-
tionsförmåga, kan dock hos den eftertänk-
samme icke häjda många tviflande frågor.
Nog är det sant, att, tack vare maskinerna,
en otrolig mängd arbetskraft besparas, att
hvad som förr t. ex. kräfde en dags arbete
af ioo män nu kan utföras af en maskin
på en timma, att allting kan gå lätt och
fort och arbetsprodukten därigenom bli bil-
lig. Nog är det sant, att hvad som kallas
den allmänna lefnadsstandarden höjts, d. v.
s. att folkets stora massa på det hela taget
är bättre född och bättre klädd än förr,
att saker som förr endast kunde besittas af
rikt folk nu genom sin prisbillighet blifvit
snart sagdt hvar mans egendom. Men —
det finnes sannerligen många men. Har
människolyckan stigit i maskinernas århund-
rade? Har en ökad fritid till kroppslig hvila
och andlig vederkvickelse blifvit en naturlig
följd af de arbetsbesparande, till ensidighet
tvingande maskinerna? Har den enskilda
människans tillvaro blifvit värdigare och
rikare, sedan så många bland oss själfva blif-
vit ett slags maskiner, som efter en uppfinna-
res recept, år ut och år in, på en sinnrik,
för dem själfva halft obegriplig mekanism
utföra en enda liten del af något, som först
när det sammanfogas med af andra utförda
delar blir ett helt föremål, en vara som kan
afyttras! Griper oss ej en känsla af ohygg-
lighet inför framtidens perspektiv, när vi af
en svensk fackman, som i samband med
S:t Louis-utställningen studerat Amerikas
industri, höra dessa ord: »Vi närma oss
alltmera den tidpunkt, då ingen annan fa-
brikation lönar sig än den, som är baserad
på masstillverkning af en specialartikel»?
Hvad blir det af den gamla vackra drömmen
om den fritt, starkt, åt alla sidor harmoniskt
utvecklade människan, utrustad med en rike-
dom af färdigheter och talanger, denna dröm
som redan lekte i hågen på renässansens
italienare och som en gång tycktes nära
sitt förverkligande i en person som Lionardo
da Vinci, konstnär, vetenskapsman, ingenjör,
mekaniker, fulländadt skön och genombil-
dad på en gång, därjämte en ädel person-
lighet? Eller, om vi blott hålla oss till den
oss närmast omgifvande verkligheten, hvad
blir det i våra dagar, då landsbygdens sö-
ner och döttrar i så stort antal blifva in-
dustriarbetare, af den forne svenske bonden
med sin händighet och mångförfarenhet, sin
förmåga att reda sig i alla lifvets omstän-
digheter, där han, klädd i starkt och varmt
tyg, som hans hustru och döttrar under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
