Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Det Kgl. Theater i Köbenhavn. Af Gustav Hetsch. Med 3 Billeder - Ur bokmarknaden - Af Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KGL. THEATER I KÖBENHAVN.
253
melse. Den er skreven med Ennas be-
kendte raske Haandelag for det scenisk
effektfulde og med hans Sans for Orkest-
rets flotte Klang. Hans friske Musiktalent
fornægter sig ikke heller i dette hans ny-
este Arbejde. Men Kærnen i det synes
meget spinkel; et Par Motiver, der i for-
skellig Udformning og Udsmykning idelig
vender tilbage, er for lidt til at vedlige-
holde Interessen, fra Tæppet gaar op, til
det falder, og den Melodi, der skulde
være den centrale i Partituret, og som
efter hele den musikalske Kontext burde
være i ganske særlig Grad iörefaldende
og bedaarende, fordi det er den, der dan-
ner Drivfjedren i Handlingen ved at be-
væge den hellige Cæcilia til at udlevere
Stykkets stakkels Elsker sine Guldsko —
den er kun blevet en formlös, med pin-
lig Lidenskabelighed arbejdende Violin-
Solo, der ikke kan röre noget levende Men-
neske, end sige et Helgenbillede.
Hvad der bragte den nye Pantomime-
Ballet över det döde Punkt, var dels^ den
smukke Iscenesættelse, dels den Frejdighed
og Overbevisning, hvormed Balletpersonalet
— som altid — gik i Breschen for Autor
og Komponist.
UR BOKMARKNADEN.
Claes Lundin: En gammal stockholmares minnen.
Hugo Gebers förlag, Stockholm.
Det är allmänt erkändt, att »poeter
födas», men jag har aldrig hört någon ut-
sträcka satsen till memoarförfattare. Jag
skulle dock vilja tillåta mig denna djärfhet
i fråga om Claes Lundin. Ty om någon
synes danad att berätta för samtid och
efterkommande hvad han sett och varit
med om, så är det denne outtröttligt vakne
iakttagare och pietetsfulle minnessamlare.
Med öppna, klara och gladlynt intresserade
ögon har han ständigt absorberat det brokiga
och månggestaltade lif, som svärmat om-
kring honom — ty han har inte brukat
sitta i en vrå utan, som det höfves den
äkta journalisten och tidskrönikören, gärna
rört sig ♦ där människor samlas och något
försiggår —, och genom decennier ha
detta långa galleris oändligt växlande bilder,
sorgfälligt vårdade och ofta uppfriskade,
bevarat en god del af det första ögon-
blickets konturskärpa och detaljrikedom.
Det är alls ingen själfbiografi Claes
Lundin har presterat, snarare en biografi
öfver Stockholm, sådant det lefvat och lidit,
arbetat och fröjdat sig, lärt och utvecklats
under några årtionden af det afsomnade
Fot. Leverin & C:o.
CLAES LUNDIN.
seklet. »Mina äldsta minnen knyta sig till
ett gammalt hus vid Västerlånggatan n:r 7
i kvarteret Typhon efter 1810 års ordning,
men som, då den nya nummerordningen
år 1832 infördes, fick numret 56» . . . Dessa
inledningsrader, i sin objektivitet och mi-
nutiösa precision karakteristiska för Claes
Lundin, anslå genast den grundton, som
skall härska genom hela boken. En annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
