Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2s6
FREDRIK BOOK.
dock knappast detta begränsande omdöme;
i dem brusar ofta inspirationen med otämd
kraft; sångerna till Salome hafva utmärkta
och fantasifulla strofer. I den afdelning
reflexionslyrik, som afslutar häftet, finnas
däremot dikter, som trots sin yttre otad-
lighet lida af inre torka. Men vid sidan
af dessa lyser en dikt af så ren och varm
skönhet som den hymn till den finska na-
turen skalden kallat »Mot norr».
Den andra samlingen, »Vida vägar»;
har redan i stoffligt afseende en bredare
bas än den första. Södern har för Gripen-
berg blifvit ett diktens land ungefär på
samma sätt som förut för Snoilsky och
Heidenstam — utan jämförelse för öfrigt.
Om Snoilsky minner mer än ett drag: den
yttre och inre begränsningen, man skulle
nästan vilja säga nykterheten, i dessa bilder
från Frankrikes och Spaniens jord, och den
riktning mot formell och logisk afrundning,
som hos båda pånyttfödt sonetten. Bran-
des, som på sin tid klagade öfver Snoil-
skys esteticistiska likgiltighet för sin samtid
och dess problem, skulle få mångdubblad
anledning till liknande betraktelser inför
denne moderne poet.
Må tider och tankar slå rot och bli frö,
ina folkslag förtryckas, förödas och dö,
blott sången, blott sången får lefva.
Provokantare än i dessa ord af finnen
Gripenberg kan man omöjligt uttrycka den
orimliga föreställningen om konstnärens och
skönhetslifvets suveräna oafhängighet af alla
etiska och sociala faktorer.
Lika tydligt framstår denna tankegång
i den cykel dikter Gripenberg ägnat roco-
cons Frankrike, sådant det uppenbarat sig
i Versailles’ och Trianons minnesrika prakt.
Han diktar till minnet af Roi Soleil en
sång, där det heter:
Hvar tår för din skull gjutits
är torr för länge se’n,
men ej mot jorden brutits
din skönhetsdröm af sten.
En syn, en sång, en sägen,
ett härligt forntidsarf,
en grön oas vid vägen
i nyttans tidehvarf.
Det är ett slags emigrantpoesi, för hvil-
ken 1’ancien regimes pudrade och mask-
tärda härlighet, hvilande på sin grund af
bottenlöst elände och i sekler hopad smuts
och skam, blir till en paradisisk oskulds-
och skönhetsvärld, ljufligt bestrålad af den
sensuella fantasiens teatereldar. Det blir
ganska vackra vers af det, men hur mycket
mera gripande, hur mycket mera starkt
och skönt och mänskligt är icke — för att
ta ett exempel — Carlyles upprörda och
flammande patos, när han i sin revolutions-
historia öser sin kvickhets och vredes skålar
öfver denna tid och dess mänskor! Den
intellektuellt och etiskt djupare uppfattningen
har ock en mäktigare estetisk verkan, ty
den uppenbarar oss rikare och sannare
mänskligt lif.
Det kan ur denna synpunkt vara läro-
rikt att jämföra Gripenbergs fulländade och
koncisa sonett »Balen i Trianon» med
Ossian-Nilssons dikt om samma ämne,
»Trumman». Hur mycket rikare perspektiv
har icke Ossian-Nilssons dikt, trots sina
tekniska brister, hur känner man ej tidens
egen puls klappa i dessa strofer, där skal-
den låter trummans dundrande kampmaning
skära genom gryningens orgiestämning! 1
Gripenbergs dikt med det patetiska utro-
pet: »Hell er, mitt högmods stolta hjärte-
fränder!» svara endast håliga ekon; det
blir en rent yttre effekt, som aldrig kan
gripa vår fantasi genom medkänslans makt.
Men om alltså en grund esteticism ligger
som sordin öfver de strängar, som ljuda
starkast och röra djupast, så visar Gripen-
bergs lyrik å andra sidan osedvanliga och
briljanta egenskaper. Hans vers är kristall-
klar och flytande ren, hans bilder färgrika
och fyndiga. Han äger kanske icke geniets
slösande yra, men han äger utan tvifvel
konstnärens allvar och brinnande hänförelse
för sitt sköna yrkes utöfning. Där finnes
i »Vida vägar» dikter, som i sin stränga
och rytmiska rena daning, sin pregnanta
fantasiformning äro i sitt slag mästerliga.
»Floden» är en sådan; och några af sonet-
terna höra till de bästa den svenska litte-
raturen äger.
Man har rätt att för Gripenbergs räk-
ning hoppas på en utveckling och fördjup-
ning, som skall ge hans formella begåfning
tyngre och rikare malm att förädla.
Fredrik Böök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
