Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Friedrich von Schiller. På hundraårsdagen af hans död den 9 maj 1805. Af Richard Steffen. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
RICHARD STEFFEN.
SCHILLERS BOSTAD I JENA.
järnet, hvad järnet ej botar, botar elden».
Men från samhällsomstörtare utvecklar
han sig till en human reformator. Frihet
är ej längre först och främst ett lös-
slitande af yttre samhällsband, utan det
är först och främst inre frihet, en andens
upphöjdhet öfver den fängslande mate-
rien. Var först själf fri! Likväi modi-
fierades aldrig hans åsikter därhän, att
han tålde något yttre tvång, minst i sina
personliga förhållanden. Han upphörde
att umgås i ett sällskap, där han måste
ålägga sig någon andlig begränsning.
Men han såg dock ej längre mänsklig-
hetens räddning i den politiska och
sociala omstörtningen. Den mänskliga
utvecklingens mål var frihet och förnuft,
och detta kunde blott nås genom en
högre och allmännare sedlig bildning,
hvarför det skona i konsten var ett vik-
tigt och nödvändigt medel.
Efter en tid, ägnad åt de historiska
studier, som skulle gifva honom en ställ-
ning och ett lefvebröd, vände sig Schiller
under åren 1792 —1795 till filosofiska
och estetiska undersökningar, därvid an-
slutande sig till Kant. Hvad Schiller
åstadkommit i sin skönhetslära, är visser-
ligen ej något helt estetiskt system. Och
detta torde knappast vara att beklaga.
Sådana system sågo längre fram dagen,
och de stå ej högt i kurs. Det var
snarare strödda uttryck af en trosbekän-
nelse. Men en djärf och stor tanke var
framkastad, som kanske i en framtid kan
komma att grundligare och framgångs-
rikare upptagas: »Der Mensch ist nur da
ganz Mensch, wo er spiélt». Det rent
mänskliga är det konstnärliga, i konsten
möta vi tingens sanna väsen. Det sköna,
uppfattadt och återgifvet i konsten, hade
en stor uppgift: att förädla de naturliga
drifterna och skapa en nobel och har-
monisk mänsklighet. Nyttan, intressena,
politiken hade behärskat mänskligheten,
och detta vore den innersta anledningen
till allt det otillfredsställande i samhälls-
lifvet. De förväntningar, den franska
revolutionen väckt om mänsklighetens
sak genom proklamationen af den 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
