Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Åkerström och Nicolette. Modern »chante-fable». Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
PER HALLSTRÖM.
stone så godt det gick, när frågan var
om en oändlighet.
Dikterna sände han icke till före-
målet, ty han hade ej hjärta att skiljas
ifrån dem. Han hade beslutit att ge ut
dem på tryck för att fira sin älskade
och sig själf. En sund och säker in-
stinkt hviskade till honom, att hon å sin
sida i denna stund troligen ägnade ho-
nom en alldeles motsvarande hyllning
ur sitt hjärtas betagenhet. Han frås-
sade i tanken på hur de snart sida vid
sida samtidigt skulle uppläsa hvar och
en sitt och belysa sin ömsesidiga och
glödande passion.
När Åkerström fröjdat sig tillräckligt
med detta, och det icke längre fanns anled-
ning för honom att hålla sig inne, upp-
sökte han den af sina många vänner,
som han beundrade mest och därför
bäst unnade en glädje. Det var den
store erotikern och erotiske tänkaren
Martall.
Han var mycket olika Åkerström,
och kanske var det just detta som höll
deras känsla för hvarandra liflig och
grön. Det var med dem som med sköna
kvinnor, hvar och en trifdes bäst bredvid
den som skarpast gaf hans väsen relief.
Den oanade utveckling af kärlekslif-
vet, som utmärker vår tid, går ju på
två linier, hvilka, emedan de äro rakt
motsatta till riktning, ha föga utsikt att
mötas förr än på andra sidan världsall-
tet, då det hela är omspändt. De kunna
nämnas: den paradoxalt positiva och
den paradoxalt negativa. Till båda fordras
snille, men af lika bestämdt skilda mär-
ken som söt eller torr champagne och
lätta eller tunga cigarrer.
Den ene står på berget Garizim och
välsignar, den andre på berget Ebal och
förbannar, och mellan dem vada med
kylda fötter och blickar af något snuf-
vig fuktighet och hänförelse kvinnornas
stammar öfver Jordanen in i löftets land.
De ha svårt att välja mellan de båda
hvar på sitt sätt lika smickrande stäm-
morna, hvaraf den ena lofvar saligheten
med en viss enformighet i, den andra
Orkus och nattrymden med tusen intres-
santa skiften.
Vi känna och älska redan Åkerström
och veta, hvilket fält hans ljusa genius
åt sig valt. Han är erotikens helgon
eller ärkeängel Gabriel; den närmaste
framtiden är säkert hans.
Vi förstå då, att Martall kunde
kallas kärlekslifvets Lucifer, att han var
en affallen, mörk och trotsig ängel af det
slag som redan länge tändt kvinnohjär-
tan, ty det finns kvinnor till allt. Vi
böra buga oss äfven för honom med den
vördnad han kräfver.
Åkerström gjorde så, ehuru de druc-
kit brorskål för länge sedan, och det
var med rörelse han såg vännens blek-
mörka ansikte, som tycktes ha fått sin
färg i askan af ett tragiskt hjälteöde.
Med samma rörelse skildrade han för
honom sin unga lycka, och han njöt den
dubbelt genom att iakttaga det förtvif-
ladt leende hån, som därunder bredde sig
kring Martalls mun. Han kände sig ett
ögonblick i osäkerhet om hvilken af de
två som valt den öfverlägsna poeten,
men blott ett ögonblick, ty strålande af
tro och glädje slutade han:
»Det finns ingen annan Nicolette än
Nicolette, och jag är hennes profet.»
Men Martall hade haft för god tid
att stå svarslös, ty Åkerström höll på
sjutton minuter i sträck med sitt tal.
Han inföll genast: »Det finns tills dato
icke många profeter som haft den turen
att få konditionera hos en sann gud. En
falsk sådan gör äfven profeten falsk, du
kameldrifvarens fattige son. Vågar du
ett prof?» Och som om det redan gällde,
spände han ut sin tjusarblick så inten-
sivt, att hela ansiktet rodnade och såg
ut som om det varit flådt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
