Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLARFORSKNING.
281
och som gaf honom anvisning på den
vid denna tid från Finland komne Adolf
Erik Nordenskiöld till följeslagare jämte
August Quennerstedt. Torell utrustade
pä egen bekostnad den norska jakten
Frithiof, med hvilken de tre vetenskaps-
männen i början af juni afseglade från
Hammerfest. Hornsund på Spetsbergen
nåddes i slutet af samma månad, och
sedan följde några veckors besök med
flitiga och framgångsrika arbeten i Bel-
sund och Isfjorden, på Amsterdamön,
vid Cloven Cliff, i Magdalenabay, Eng-
lishbay o. s. v., hvarpå återresan till
Hammerfest anträddes i slutet af au-
gusti.
Med denna i ringa skala utrustade
men resultatrika expedition — bland
vinsterna af arbetena må särskildt fram-
hållas fynden af tertiära växtförsteningar
— inleddes den under de senare decenni-
erna efter ett allt vidsträcktare program
och med allt rikare resurser utförda icke
blott svenska utan äfven internationella
vetenskapliga polarforskningen. Det må
nämligen till ära för vårt land betonas,
att Torell och Nordenskiöld voro de
förste som gjorde vetenskapliga under-
sökningar till de arktiska färdernas huf-
vudsyfte, och att expeditionen 1858 och
än mer den närmast därpå följande, eller
år 1861, sålunda inledde en ny epok i
Polarregionernas forskningshistoria.
Redan medan den första färden på-
gick, torde förhoppningarna om under-
sökningarnas fortsättning hafva framställt
sig för dess ledare. »För den, som per-
sonligen känt Torell och hans omfattande
intresse», säger den svenska polarforsk-
ningens nu lefvande främste målsman*,
»samt iakttagit hur hans planer, allt efter
som de utarbetades, plägade blifva mer
och mer vidtsväfvande, förefaller det
* A. G. Nathorst i sin skildring af Norden-
skiölds polarfärder, tidskr. Ymer. 1902.
PROFESSOR OTTO TORELL.
helt naturligt, att han skulle taga ste-
get fullt ut», d. v. s. söka åvägabringa
en så mångsidig och fullständig under-
sökning som möjligt af det 1858 preli-
minärt utforskade undersökningsområdet.
Torell hade 1858 lärt värdera fördelarna
af arbetsfördelning, och då han redan
följande år framlade programmet till en
ny expedition, kunde han påräkna biträde
af ett flertal framstående vetenskapsmän,
medan han för programmets utförande
fann kraftigt understöd hos regering och
riksdag samt privata personer med då-
varande hertigen af Östergötland, seder-
mera konung Oscar II, i spetsen. Då
expeditionen i maj 1861 med Spetsbergen
som mål lämnade Tromsö, var den alltså
väl rustad och beredd för sitt omfattande
värf: geografiska ortbestämningar, geode-
tiska och geologiska undersökningar, zoo-
logiska och botaniska arbeten, o. s. v.
Platsen som Torells närmaste man intogs
af Nordenskiöld, och den vetenskapliga
staben utgjordes af finnarna A. J. Malm-
gren, zoolog och botanist, och K. Chyde-
nius, fysiker och geodet, samt svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
