Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLARFORSKNING.
299
ren E. Nilsson, kapten N. Forsblad (be-
fälhafvare), ingenjör P. Dusen, botanist,
d:r J. Hammar, läkare, samt kandida-
terna F. Åkerblom, hydrograf, och I.
Arfvidsson, zoolog.
Den Kolthoffska expeditionen år 1900
bekostades af konsul J. E. Broms och
hade till syfte zoologiska undersökningar
och arbeten a västra Spetsbergen och
nordöstra Grönland samt i mellanliggan-
de haf. Expeditionsfartyg var den i
polarforskningens annaler både förut och
sedermera ofta omnämnda fångstskutan
Frithiof, befälhafvare kapten Kjeldson
och vetenskapliga deltagare fil. licenti-
aten E. Östergren, zoolog, och docen-
ten E. Levin, läkare. Utmärkta samlingar
hemfördes från denna resa, hvars hufvud-
syfte var undersökningar såväl af den
arktiska landfaunan som af hafvets så
rika och omväxlande djurlif.
Till slut skulle vi i den långa, nära
ett halft århundrade omfattande serien af
svenska polarexpeditioner ägna uppmärk-
samheten åt den senaste och den i många
afseenden märkligaste, nämligen den af
Otto Nordenskjöld på nya banor för
svensk forskning ledda expeditionen med
Antarctic åren 1901—03. Men då vi
för denna vår första sydpolarexpedition
för icke länge sedan tagit Ord och Bilds
läsares intresse särskildt i anspråk* och
vår uppsats för öfrigt redan nu öfver-
skridit sitt af redaktionen medgifna mått,
torde vi härmed få afsluta våra erinrin-
gar om de färder, som med Vega som
medelpunkt bilda vårt lands vida öfver
polarregionerna utbredda forskningsnät.
Innan vi nedlägga pennan böra vi
emellertid ihågkomma två polarföretag,
hvari vårt land deltagit, ena gången
jämte ett flertal af de öfriga kulturlän-
* Årg. 1904, h. 2.
derna, andra gången i samverkan med
Ryssland.
Då de internationella meteorologiska
och magnetiska undersökningar af polar-
regionerna, som satrridigt skulle utföras
från ett flertal stationer, år 1882 togo
sin början, hade nämligen Sverige for
sin del erhållit Spetsbergen, dit en expe-
dition på sommaren samma år afgick
och sedan till följande sommar öfver vint-
rade vid Kap Thordsen. Arbetena stodo
under ledning af d:r N. Ekholm, och
bland deltagarne må nämnas S. A. An-
dree, hvilken väl nu greps af den kärlek
till den arktiska regionen, som fjorton
år senare för honom skulle blifva så
ödesdiger.
Det andra af de nyss nämnda före-
tagen är den gradmätning, som under
en följd af år i slutet af 1890- och bör-
jan af 1900-talet af Sverige och Ryss-
land gemensamt utförts på Spetsbergen.
Ledare ha å svensk sida varit lektor E.
Jäderin och professorn frih. G. De Geer,
från rysk den svenskfödde direktorn för
observatoriet i Pulkova, statsrådet O.
Backlund, chefgeologen Tschernycheff
m. fl. Det viktiga arbete, hvartill Nor-
denskjöld, Chydenius och Dunér för mer
än fyrtio år sedan togo initiativet och
utförde förarbetena, har sålunda fullbor-
dats, till väsentlig
del genom svenskt
deltagande, och Sve-
rige kan härigenom
anse sig med heder
hafva afslutat den
verksamhet på Spets-
bergen, som i förra
århundradet började
med Sven Lovéns
och Otto Torells an-
språkslösa färder.
Fot. A. Malmström, Stockholm.
fil. d:r
CARL FORSSTRAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
