Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
KARL VALENTIN.
Fot. A. Blomberg-.
HERR MALM I TITELROLLEN I EVANGELTEMANNEN.
tier. Men någon högre konstnärlig ställ-
ning intager den afgjordt ej. Därtill röjer
musiken alltför stor brist på både upp-
finning och smakförfming. Ett så ande-
fattigt stycke som harpsatsen i början af
första akten, eller en sång så sentimental
som Magdalenas i andra akten — närbe-
släktad med Nesslers »Trumpetaren från
Säkkingen» — skola väl alltid finna sin
publik men kunna förvisso ej bereda mera
musikbildade åhörare någon glädje.
Utförandet, anförtrodt förnämligast åt
teaterns yngre krafter, var, liksom uppsätt-
ning och dekorationer, förtjänt af beröm.
I främsta rummet gäller detta om herr
Malm, hvilken utförde titelpartiet med ej
blott rikt välljud och säker behandling af
stämman utan äfven varmt, dramatiskt spel
och uttryck. Äfven herr Oscar, hvars
stämma klingade fylligt, utförde sitt parti
karaktäristiskt och liffullt, och detta i högre
grad än i föregående roller. Uppgiften var
var ingalunda lätt, då rollinnehafvaren i
första akten har att skildra en ung, passio-
nerad och hänsynslös man, under det att
han i andra akten skall framställa honom
trettio år äldre, förtärd af ånger och pröf-
vad af lidandet.
Fröken Hesses stämma har vunnit be-
tydligt i fyllighet och kraft, om än den i nå-
gon mån saknar mjukhet och värme. Ut-
förandet af Marthas korta roll var genom-
tänkt och anslående. I de smärre parti-
erna rönte fru Clausen och herr Stiebel bi-
fall, herr Söderman gaf smedens parti med
friskhet och humor, under det att herr
Brödermans skräddare, hvilken tonsättaren-
författaren tilltänkt ett mera framträdande
komiskt parti, fullständigt föll till jorden.
A operan hafva uppträdt den finska
sångerskan fru Maikki Järnefelt, hvars
gästspel undertecknad var förhindrad be-
vista, och fru Fleischer-Edel från Stadt -
teatern i Hamburg.
Fru Fleischer-Edel uppträdde som Elsa,
Elisabeth, Sieglinde och grefvinnan i »Fi-
garos bröllop» samt rönte därvid stort bi-
fall. En präktig, stor röst, uttrycksfull
deklamation, ett liffullt och kraftigt drama-
tiskt utförande utmärkte hennes prestatio-
ner. Höjdtonerna blefvo dock ofta alltför
häftigt attackerade, spelet var ej fritt från
öfverdrifter, såsom exempelvis i de våld-
samma kroppsrörelser, hvilka i »Lohen-
grin» skulle åskådliggöra snyftningarna, gån-
gen ofta oskön.
Titelrollerna i Lohengrin och Tann-
häuser utfördes af herr Menzinsky, som
redan vid sitt första gästuppträdande i
Lohengrin skördade stort bifall för sin sång.
Framställningen har vid senare representa-
tioner vunnit betydligt i moderation och
behärskning. Äfven hans Tannhäuser, om
än något ojämn, är berömvärd. Framhållas
må utförandet af pilgrimsberättelsen, i hvil-
ken sången klingade fri och kraftig och
där det synnerligen väl afvägda spelet gjorde
åsyftad, gripande verkan.
Af anmärkningsvärdare tilldragelser från
operascenens område är att anteckna, att
operasångaren Carl Fredrik Lundqvist läm-
nat densamma efter att vid en till hans
förmån gifven föreställning ännu en gång
hafva utfört Jakobs parti i »Josef i Egyp-
ten». Att herr Lundqvist vid afskedsre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
