- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
382

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Dikter. Af Vilhelm Ekelund - I Venedig - Skymning på färden - Vandraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIKTER.

Af VILHELM EKELUND,

I VENEDIG.

Det är tyst och vårlig frid, och
stilla, djupa, hvita
stjärnor. Svalt och dunkelt hvilar
torget Santa Margherita.

Inga dufvor mer, Venedigs
alla dufvor sofva
under dunkla kyrktak, under
tysta hvalf och gångar dofva.

Gamla tornet djupt i skugga
godt har tid att drömma —
öfvergifven lekplats, ty från alla
håll till karusellen strömma

traktens barn, där midt på platsen
ljus och stor den svingar,
utan buller men af vackra
röster full och skratt som klingar.

Full af all Venedigs mjuka

munart, sakta veka,

den en purprad ström af sjungande ljus

i natten sänder

hän långt ut bland tysta vårnattsbleka
ekande gränder.

SKYMNING PÅ FÄRDEN.

Från dimmiga flodens strand och larm-
fyllda stad

nu tåget i månljus tyst och högtidlig kväll
mig för genom vinterstilia
snöhöljda skogars frid.

Ren töcknet förtunnas glest, som grått,
svart bortskymt

mig himmel och solig syn och nedslog
min själ,

skarpt-tindrande ether blixtrar
stjärnblått på alpens snö.

O människors kalla värld, hur glad flyr

jag dig!

Mig åter du vänligt ler, natur, trofast, god.
Klart lysande höga stjärnor,
min själ er hälsar glad!

Förhoppning, som sviken sänkt sin döds-
bleka kind,

pånyttfödd igen uppslår den kvalskymda
blick;

hardt när sin förtviflan, sången

glad ler emot sig själf.

Väl mig som beskärdes mildt den kost-
bara kraft

att dignande sinnets last med ljuft tvun-
gen klang

aflyfta mitt bröst, uppandas,

olidliga bördan kvitt!

VANDRAREN.

Här ur mossiga klippans famn uppväller
ren och kall en melodisk källas vatten;
här ej ofta beträddes
gräset af människofot.

Aldrig skönare böjda grenar såg jag
sträcka bäfvande fina bågar, tyngda
rikt af daggiga rosors
välluktberusande mängd.

Källa, du som vakande mildt min sömn
beskyddat,

tyst .och lätt hänsorlande sakta silfver-
vågen,

dig beprisade skaldens

korta, melodiska sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1905/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free