- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
404

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

404

CARL G. LAURIN.

Fot. A. Blomberg.
AUGUST PALME.

ända till slutsången, där herr Palme-Ejbæk
så äkta romantiskt sjunger med låg, rörd
röst om hur vi på lifvets fotvandring föras
af osynliga, vänliga makter, så att man
om morgonen ej vet hvar man skall hamna
om aftonen. Herr Palmes utförande af
denna roll var fullständigt mönstergillt.
Den svåra omvändelsescenen med tjufven
gjordes så gripande, att endast mycket
otäcka människor kommo sig för med att
småle, och allra vackrast var kärleksför-
klaringen till Laura — fröken Lindstedt,
som dessutom själf var oemotståndlig i sin
litet tafatta, men därför dubbelt rörande
ömhet, då hon kom in i det kala rummet
med sin hjärtklappning och sitt fladdrande
ljus. Herr Palme spelade och sjöng med
en takt, en lyrisk flykt, en inre och yttre
förfining, som verkade i hög grad sympa-
tiskt. Den lilla Johanna — fröken Borg-
ström påminde om de »hvetebrödsbullar, som
frua plä’ bak’», för att tala med Fredrik
på Ransäter. Slutligen ett tack till kam-
marrådet Krans — herr Hultman, som
kunde utan att trötta hvarken sig själf eller
publiken genomföra sin drastiska roll med
en energi och en fantasi, som båda voro
lika berömvärda. Hans sätt att uttala det
ofta förekommande ordet »stickelbär» be-
redde mig en lika oskyldig som intensiv
njutning, och hela pjesen gjorde en till en

bättre människa, ett omdöme som visser-
ligen kan skrämma upp en del personer
försedda med »moralskräck», men som i
hufvudsak måste räknas som en förtjänst.

Dramatiska teatern har dessutom haft
en del pjeser, hvilka så blixtsnabbt gått
öfver scenen, att de ej kunnat kvarlämna
någon bild på näthinnan — åtminstone ej
hos anmälaren i en månadstidskrift.

De gamla franska traditionerna på Dra-
matiska teatern ha under vintern represen-
terats af Vår ungdom, där boulevardiern
M. Alfred Capus förlagt skådeplatsen till
den yttersta polen af hans intressesfär —
Trouville. Man får här lära sig åtskilligt,
dels att äfven folk från Dijon kunna vara
nog eleganta för att få uppträda i en finare
komedi —- och ej endast behöfva reser-
veras för farser, dels att äfven ogifta kvin-
nor kunna få barn, hvilket den romanska
skönlitteraturen tyckes ha glömt bort. Då
emellertid den unga prudentliga Lucienne
uppträder som ett »fait nouveau» af den
mest obestridliga art, uppkommer också
mellan den älskvärde vaurienen Chartier

— herr Fredriksson med sitt konstnärligt
tillrufsade hår och hans kloka syster Elise

— fröken Åhlander samt ej minst mellan
dessa och den något betuttade pappan —
herr Palme en diskussion af en nästan
skandinavisk karaktär. Kort sagdt andra
moraliska problem uppdyka vid synranden
än hur många olika älskare man honnête-
ment kan ha på en gång. Hélène — fru
Lindberg spelar en ung dam »i det psky-
kologiska ögonblicket», som fransmännen
säga, och redde sig riktigt bra med denna
roll. Det är en lustig idé detta att låta
Hélène räddas åt dygden genom sin något
geléartade mans naturliga dotter. Herr
Palme gaf en alldeles ypperlig skildring
af mannens osäkerhet och brist på initiativ.
Särskildt gjordes det gripande mötet mellan
honom och dottern, så att man nästan satt
och skämdes å sitt köns vägnar för så
mycken skröplighet hos den beskedlige M.
Lucien Briant.

Ett öfvervägande kulturhistoriskt in-
tresse hade åter framställningen af Sakun-
tala. Den tyske öfversättarens namn dr
Marx Möller förefaller väl mycket ämnadt
att sammanblandas med den store Indien-
kännaren Max Müller. Önskar någon taga
närmare reda på pjesen, ber jag få hän-
visa till Abhijnanaçakuntala, sanskritorigi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free