Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 14 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKEN FÖR SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
437
nistiska tidens barockartade mästare i vida
högre grad ansträngde det patetiska ut-
trycket, om än afsiktligheten i de stora
skådestyckena, sådana som Pergamon-
altaret och Laokoongruppen, är blott
alltför påtaglig, så förblir likväl evigt
beundransvärd den öfverlägsna konst,
hvarmed den andliga värdigheten och
den formella helheten behärskar lidelser-
nas tumult. Men däri att motivets skön-
het har större vikt än dess betydelse
ligger den största motsatsen till den
kristna konsten.
Det berättas, att de gudomliga sysko-
nen, Apollo och Artemis, sedan de ned-
skjutit Niobes barn, rörda af hennes
gränslösa sorg förvandlade henne till
en sten. Bland antikens sorgehufvud
finnes ett, hvari försteningen bildar kärn-
punkten. Medusan, som kanske ursprung-
ligen var det öfver hafvet rasande ovädret
och i den äldre grekiska konsten tänktes
såsom en dämonisk skräckbild med gri-
nande mun, uthangande tunga, huggtän-
der och stirrande ögon, har i det under
namn af Medusa Rondanini världsbekanta
marmoransiktet i München ombildats till
en ännu i döden skön kvinna, i hvars
med geometrisk regelbundenhet stiliserade
MEDUSA RONDANINI. ANTIK RELIEF.
/ Glyptoteket i München.
NIOBE MED SIN YNGSTA DOTTER. ANTIK GRUPP.
/ Ufftzi-gallei’iet i Florens.
drag lidelsen och smärtan stelnat till en
isande kyla, som äger något trolskt tju-
sande och förfärande på samma gång.
Den grekiska konsten sträckte sin and-
liga och kroppsliga idealisering ända till
den djäfvulskt förstörande ondskan. Intet
under att den gåtfulla Medusa-typen, i
hvars hår ormar fläta sig och som dess-
utom — motsatserna beröra hvarandra!
— likasom renässansens kerubhufvud är
försedt med vingar, intet under att den
utöfvat inflytande på senare tiders konst,
ej blott i mer eller mindre själfständigt
varierade upprepningar af det antika
motivet, till exempel af LeoJiardo da
Vinci, Caravaggio, Rubens och Böcklin,
utan äfven, såsom det tyckes mig, i fri
tillämpning på idéer, hvilka för olika
perioder varit särskildt betecknande: till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
