Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKEN FÖR SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
467
jering. Först under den senare medel-
tiden, från och med tolfhundratalet, bör-
jade denna frigörelse af konsten från det
typiskas välde, af konstnärerna från auk-
toritetstrycket, hvilken förde till det per-
sonliga geniets och naturalismens triumf
— i Italien, ställvis och likasom på för-
sök, redan före och omkring år 1300,
men med afgörande kraft något mer än
ett sekel senare och då samtidigt i Ita-
lien och de germaniska länderna.
Så viktig den roll än var, hvilken
sorgen och lidandet hade sig tilldelad
i den antika konsten, så blef dess bety-
delse likväl oändligt mycket större i den
kristna. För den antikt hedniska upp-
fattningen hade sorgen blott varit en
tragisk makt, en yttring af det obegrip-
liga, oundvikliga ödet — eller, för en
högre uppfattning, den logiska följden
af brottet (erynierna) och gudarnas hämnd
för mänsklig förhäfvelse (nemesis), konst-
närligt en verksam kontrast till lifvets
dagrar. Genom kristendomen blef hon
på sätt och vis lifvets väsentliga inne-
håll, dess allmänna lott i följd af arf-
synden, tillika medlet för människans
luttrande för ett högre ändamål: per te-
nebras ad lucern! Men mer än detta be-
tydde väl den centrala plats Kristi lidande
intog bland konstens uppgifter. Dess
framställningar afhans trognas sorg blefvo
uttrycket för hela den kristna mänsklig-
hetens smärta öfver frälsarens död.
Sinnets nedslagenhet vållar dessa
slappa eller hopböjda ställningar, som
äro så talrika i den senantika och på
nytt i vår tids konst. Medeltidskonsten
undvek dem däremot helst, kanske del-
vis för att undgå återgifvandets svårig-
heter, antagligen också i följd af sitt
representativa lynne, som af de heliga
figurerna fodrade en stel högtidlighet,
slutligen väl äfven därför att hon delade
den primitiva konstens allmänna sträfvan
att visa kroppens hela utsträckning, dess
normalform. Men skulle det sorgsna
sittandet karaktäriseras, så ryggade hon
icke tillbaka att göra det grundligt, att,
såsom skalderna gjorde det redan under
den klassiska forntiden, låta figurerna
böja hufvudet ända ned mellan knäna.
Vanligen var likväl dess lutning nog för
att i hållningen antyda sorgen. Och
icke ens detta ansågs nödvändigt. Men
ville man betona bedröfvelsen, så mötte
hufvudets sjunkande ända ned på axeln
hvarken estetiska betänkligheter eller fy-
siska hinder.
Sökte och fann antiken människoge-
staltens allmänna besjälande med ett öf-
ver hela kroppen fördeladt uttryck, så
nöjde sig medeltiden helst med sinnes-
rörelsernas blotta betecknande, och detta
kunde lättast ske genom automatiskt ut-
förda åtbörder, utan att figuren för öf-
rigt behöfde besväras med att deltaga i
känslans åskådliggörande. Vill man tala
om uttrycket i den medeltida konsten,
så är man därför nästan uteslutande hän-
visad till gesterna, i hvilka uttrycket
kristalliserar sig. Men af dessa tillhöra
åter, likasom i forntiden, endast få sorgen
eller förtviflan allena. Några har hon
gemensamt med hvilan och begrundan-
det, andra med ödmjukheten, vördnaden
och hängifvenheten, ännu andra med
förvåningen, fruktan eller skammen, den
kroppsliga smärtan eller illamåendet.
De primära uttrycksmotiven, som i
typisk enkelhet utbildas och segt fast-
hållas af den medeltida konsten, tyckas
mig äga ett så pass allmänt intresse, att
en flyktig behandling af de traditionella
sorggesterna i den kristna konsten här
torde få anses vara på sin plats.
Till först ett par ord om åtbörder,
hvilka ej på något sätt äro speciellt
egendomliga för medeltiden, till exempel
knäets omfattande med de knäppta hän-
derna — den antika sorgegesten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
