Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
J. J. TIKKANEN.
MARIAS DÖD. TYMPANONRELIEF FRAN I2OO-TALET. A Münstern i Strassburg.
af tolfhundratalet, ungefär på Dantes tid,
genom bildhuggare sådana som Niccolo
och hans son Giovanni Pisano, samt må-
lare sådana som Cimabue och Giotto.
Konsten nöjer sig icke mera med att
vara blott en bildskrift, endast en åskåd-
lig öfversättning af textställen. Hon blir
plötsligt själf ett språk, lika talande som
ordet, en dramatiskt lefvande verklighet.
Konstnären tillämpar icke mera handt-
verksmässigt ett färdigt schema, han in-
lägger i skapandet sin föreställningskrafts
hela energi, han är regissör och skåde-
spelare på samma gång, han leder hand-
lingens trådar och sätter sig in i hvarje del-
tagares förhållande till förloppet, hvars be-
tydelse först nu med öfvertygande sanning
i mångfaldiga reflexer afspeglar sig i deras
uttryck. Sujetterna recitera icke blott,
de agera, deras själ ligger i ansiktet,
deras händer tala.
För jämförelsens skull välja vi åter
till exempel barnamordet i Betlehem, så-
dant det framställes på Giovanni Pisanos
reliefer till predikstolarna i Pistoja och
Pisa. Några af kvinnorna anropa Hero
des om nåd, en af dem frambär till och
med till tyrannen sitt mördade barns lik.
De gömma ansiktet i händerna eller slå
sig på armarna eller hjässan (i Pisa).
Den sistnämnda kvinnan vänder sig tillika
om för att springa bort — den arma
vet tydligen icke själf hvarför eller hvart.
En karl står (i Pistoja) upprat i vimlet.
Han höjer svärdet öfver en liten pojke,
som han håller hängande från benen.
Den stackars modren far rysande tillsam-
man men kan ej låta bli att se sig om
öfver axeln. Händerna flyga upp med
ett ryck, den ena griper mekaniskt i
det upplösta håret. I Pisa se vi en mo-
der, som drar in hufvudet mellan axlarna
och i sin hjälplöshet tyckes gnida de
knutna händerna mot hvarandra under
hakan. Andra söka rädda sina barn ge-
nom flykten eller värja dem genom att
skuffa undan förföljarne. Några sitta på
marken med sina dödade barn i famnen.
I vansinnig förtviflan stirra de på liken.
En af dem (i Pisa) lutar gråtande ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
