Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKEN FÖR. SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
kristus PÅ korset, oljemålning af albrekt Dürer. / galleriet i Dresden.
ningssätt. Han tänkte väl detsamma
som Aiskylos under intrycket af en lik-
nande brytning inom den grekiska konsten
påstås hafva yttrat, att de gamla bil-
derna visserligen voro enklare#men tillika
heligare (Aiskylos sade »gudomligare»)
än de med större konst utförda nya.
Vid denna tid riktades den kristna
konstens mimiska uttrycksmedel med ett
motiv, som under nära tre sekel skulle
komma att spela en roll såsom intet
annat: den uppåtvända blicken, hvilken
hittills, märkvärdigt nog, för henne varit
långt mera främmande än för den klas-
siska forntiden. Medeltidens andakt hade
såsom konstnärligt uttryck endast de
konventionella bönegesterna och de
snarare jorden än himlen sökande åt-
börderna för ödmjuk hyllning. Helgo-
nen tillbedja ej, de blott bedja, de vilja
Ord och Bild, i^:e ärg.
tillbedjas. Fromheten är endast en dog-
matisk, fordrande, dömande, framåtstir-
rande, strängt sluten, oåtkomlig helgelse.
Heligheten finnes såsom en själffallen
förutsättning i bilderna och erfordrar
ingen hänvisning till det ofvan dem lig-
gande. Den betecknas blott genom de
gyllene gloriorna. Medeltidens konst är
i själfva verket lika nyktert relaterande
som evangeliernas berättelser, och fram-
stegen ända till medlet af fjortonhundra-
talet bestodo blott i skildringens drama-
tiska lif och dess öfvertygande illusion
af verklighet.
Det var först sedan dessa uppgifter
blifvit lösta som konsten gick att i ut-
trycket återgifva den himmelssträfvan,
som ligger i kristendomens väsen. Huf-
vudets vändning vid ifrågavarande uttryck
är icke en enkel höjning af ansiktet, utan
tillika en lutning åt sidan, likasom ögat
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
