Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKEN FÖR SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
483
pietà. oljemålning af anton van dyck. / muséet i Antwerpen,
tårade öga anropar himlen om förbar-
mande, så tyckes hon tillika sucka till
publiken: »O I alla, som gån förbi på
vägen, stannen och sen om någon smärta
är såsom min smärta». Uttrycket skulle
icke mera blott uttala utan ofta främst
väcka känslan. Konstens helgonfigurer
skulle föregå församlingen med tändande
exempel på brinnande andakt. De tyc-
kas fråssa i sin känslostämning, vare sig
lust eller smärta. De tyckas lefva sitt
lif i en utan afbrott fortsatt extas. Det
är jesuitismens anda som genomsyrar
konsten. Den katolska motreformationen
gjorde henne åter och på ett långt af-
siktligare sätt än fordom till ett verktyg
för kyrkans agitatoriska syften.
Under de första decennierna af sin
tillvaro i konsten sökte den tiggande
blicken förgäfves gensvar från höjden.
Men från början af femtonhundratalet
begynte det himmelska allt allmännare
och i allt större omfång att stiga ned i
bilderna, och under barocktiden blefvo de
visionära himlagloriorna en oumbärlig
beståndsdel af den konstnärliga appara-
ten. Kyrkan lade an på att med det
förskräckande i de heligas lidanden skaka
sin hjord ur likgiltighetens sömn och att
genom deras trosifver elda dess fanatism
i den stora kampen mot protestantismen,
men hon ville tillika bedöfva genom
prakt, bedåra genom skönhet och visa
sina trogna belöningen i form af hän-
ryckning, helgelsens försmak af paradi-
set, det sargade hjärtats hugsvalelse med
himmelsk balsam. Religiösa hallucina-
tioner i form af himmelska benådningar,
helgonglorifikationer och himmelsfärder
blefvo allt allmännare i konsten.
Den mot himlen riktade blicken hör
endast i härledd bemärkelse till vårt
ämne. Därmed kan nämligen förbindas
de mest olika betydelser, till exempel
andakt, såsom redan i Donatellos bed-
jande ängel på dopfunten i Siena (omkr.
år 1427), inspiration, såsom i den itali-
enska barocktidens svärmiska sibyllor,
oblandad lifsglädje, såsom i Rafaels
Galatea, jubel, såsom i himmelsfärdsbil-
derna, samt slutligen ren själsångest i
Kristus på korset såsom uttryck för or-
den: »Min Gud, min Gud, hvi hafver du
öfvergifvit mig!» Den förste som an-
vände motivet i sistnämnda sammanhang
var kanske Dürer i den miniatyrartade
krucifixmålningen i Dresden, och hans
exempel har sedan följts af många, ännu
i våra dagar till exempel af Bonnat,
Munkacsy och Piglheim. Men mest be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
