Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I högländerna 1745. Af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
K. G. OSSIAN-NILSSON.
förvisst, att han är ung och fager och
förnäm. Han än allenast en af hertig
Cumberlands spejare och nästan en gubbe.
Katie vinkade åt honom att aflägsna
sig och kallade därefter till sig tjänaren.
— Robert, sade hon, du skall hämta
mig ved i skogen. Kom, tillfogade hon
med låg röst, jag har något att säga dig.
Robert såg med sina blå, troskyldiga
ögon upp till sin härskarinna.
— Svär, att du gör, hvad jag säger
dig — och att du tiger!
— Jag svär, sade Robert utan tvekan.
— Kom!–––-
— Ers höghet, sade Katie, det är
tid, att ni begifver eder åstad. Engelsmän-
nen hafva spårat er, och inom några mi-
nuter kunde mycket hända. — Robert,
ledsaga dessa främlingar in i skogen, så
att de icke möta någon, och lämna dem,
när de så befalla.
Han höll hennes händer fast, och hon
blickade upp i hans ansikte. Det var
ganska dunkelt i rummet, så att hon ej
klart skönjde dess uttryck. Men hans
stämma hade en sällsam värme.
— Tag detta, vackra miss, sade han,
till minne af prins Charlie — tack —
lef väl!
Hon såg jaktknifven blixtra i gör-
deln, när han drog plaiden tätare om-
kring sig. Sedan skymde hans smärta
skepnad ett ögonblick i dörröppningen.
Hans följeslagare stego efter honom. Ka-
tie stod orörlig i dunklet och såg dem
försvinna.
En jägarfanfar smattrade i nära
grannskapet. Hon hörde skratt och mun-
tra tillrop och vardt med ens medveten
om sin försumlighet. Hon lopp ut på
trappan för att speja efter sin broder
James.
Han hade ställt ämbaren ifrån sig
nedanför trappan och skyndade med ge-
väret på skuldran i stor ifver de annal-
kande jagarena tillmötes.
— Hallå, såg ni honom, hallå — ?
Hon hörde brodern ropa ännu sedan
han försvunnit. Hennes hjärta klappade
hastigt och hårdt.
På afstånd smällde två skott tätt efter
hvarandra.
Hon ilade ner på gårdsplanen och
fram till branten för att kunna se och
höra bättre.
Jagarena kommo just fram ur skogen.
De kommo med jägarhorn och fjäder-
bonnets, och i sin midt buro de på stäng-
er fyra präktiga hjortar.
Hon hörde James’ ifriga stämma:
— Till härnäst — till härnäst —!
Hon vågade ej se sig tillbaka, men
hon anade, att han var i säkerhet. Me-
dan jägartåget nalkades bakom henne,
öppnade hon handen för att beskåda
ringen. Hon förfärades, ty den lyste
. som eld i mörkret. Plötsligt stod James
vid hennes sida.
— Hvad har du där? Fann du den
i gräset här? Hallå, Katie har funnit
hans ring. Tviflare, hvad sade jag —
hvad sade jag? Han har nyss ridit här
förbi.
— Bonnie Prince Charlie — —!
— Du är blek, Katie, hvad–––-?
I detsamma steg månen öfver bergen
och speglade sig som en hvit underbar
blomma i Loch Arkaig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
