Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL SVENSÉN.
sig pliktig att såsom sitt förnämsta mål
arbeta för reformen och söka förbereda
de åtgärder, som kunna på regeringen
ankomma, i följd hvaraf han ock måste
nedlägga ämbetet, om icke regeringen
ville lägga sin moraliska vikt i vågskå-
len till förmån för reformen. I januari
1862 uttalade han för första gången of-
fentligt sin afsikt att taga sig an refor-
mens sak. Det skedde i hans svar till
den deputation, som till honom såsom
regeringens chef aflämnade den före-
nämnda masspetitionen i frågan, hvarvid
han bland annat framhöll, att han endast
i omöjligheten att någonting uträtta fun-
nit ett giltigt skäl för regeringens overk-
samhet i detta afseende. Svaret lämna-
de emellertid åhörarna i ovisshet, om
han ansåg denna omöjlighet fortfarande
äga rum.
Vid 1862 års riksdag blef det dock
snart kändt, att regeringen förberedde
ett omfattande förslag i ämnet, och
den 5 januari 1863 framlades på stän-
dernas bord det fullständigt utarbeta-
de förslag till representationens ombild-
ning, som nu är Sveriges riksdagsord-
ning. Förslaget åtföljdes af ett anfö-
rande till statsrådsprotokollet, där frih.
De Geer på ett lysande sätt utvecklade
sin motivering för detsamma.
Då Karl XV:s regering sålunda be-
slöt sip; för att gå reformkrafven till
mötes, var dess afsikt visserligen icke
att med ens förverkliga ett eller annat
demokratiskt samhällsideal. Tvärtom ut-
talar frih. De Geer i sin nyssnämnda
motivering så tydligt och oförbehållsamt
som möjligt, att den viktiga åtgärden
företogs i ett konservativt och samhälls-
bevarande syfte. Han yttrade härom:
»Ett ofullständigt organ för den re-
presenterade delen af folket, utestänger
den (ståndsförfattningen) från representa-
tionen hela samhällsklasser, hvilkas del-
tagande däruti påkallas af dess eget än-
damål, och — hvad ännu betänkligare
är — den hotar att åt den ena hälften
af representationen gifva en för det helas
jämvikt vådlig tyngd. Under det själfva
tidsandan oafbrutet arbetar på att min-
ska de två första riksståndens politiska
vikt, vinna de bägge andra förstärkning
genom de efterhand i representationen
ingående nya element, —–––-hvilkas
oförenlighet med grunden för de två
förstnämndas representationsrätt tvingar
dem in i de två andra. Den sannolika
följden häraf är, att en öfvervägande
del af representationens makt, utan mot-
svarande ansvar, småningom öfvergår
till dessa sistnämnda, och att därmed
den i sitt inre upplösta ståndsförfatt-
ningen af sig själf sammanstörtar. Be-
skaffenheten af den nya representations-
form, som i denna händelse kunde kom-
ma att träda i stället för den gamla,
beror af omständigheter, som ligga utom
den mänskliga beräkningen; och lätteli-
gen skulle därvid en strid om represen-
tationsformen kunna förvandla sig till en
strid om statsförfattningen. En sådan
fara bör i tid afvärjas.»
Hvad mera är, den nya riksdags-
ordningens skapare fann det vara hög
tid att afvärja faran, innan ståndsförfatt-
ningen sönderfölle. »Ett uppskof nu»,
fortsätter han, »kan medföra nödvändig-
heten att behandla den samhällsviktiga
frågan på en tid, då en lösning på den
fria öfvertygelsens väg möter större svå-
righeter. Det är möjligt, att vi ännu
icke kommit nära gränsen af detta för
sent, som dock mången gång oväntadt
genljudit öfver andra länder; men jag
kan icke inse något skäl, hvarför närva-
rande ögonblick skall vara för tidigt.»
II.
Det är ganska egendomligt att se, i
huru ringa grad förslagets brister be-
aktades vid detsammas första framläg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
