Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
EMIL SVENSÉN.
fiender skola ovarsamt umgås med elden.
Till svar härå bad Hamilton att till sina
vänner få framställa den vördsamma öns-
kan, att om de till honom ville sända
ett ljus, hvaraf han utan tvifvel kunde
vara i behof, de icke måtte till ljusstake
välja en krutkagge.
Den gamle f. d. utrikesministern fri-
herre Ihre, som dragit sig tillbaka efter
ett långt och förtjänstfullt arbete i sta-
tens värf, hade lämnat sin ro för att
kasta sig in i den afgörande striden. I
akademiskt svarfvade, sirligt afrundade
perioder bröt han stafven öfver förslaget.
»Man skulle», sade han bland annat,
»nästan kunna tro, att de ädla och om
fäderneslandet i flera afseenden högt för-
tjänta män, hvilka sammanfogat denna
luftiga byggnad, därvid velat nog myc-
ket efterfölja den allsmäktige byggmästa-
rens oupphinneliga föredöme, om hvil-
ken vår store skald säger, att han häng-
de på intet sitt murarelod, när han mu-
rade världen.» Detta yttrande upptogs
af finansministern friherre Gripenstedt,
som jämte De Geer var själen i minis-
tären och dess utan jämförelse mest ly-
sande talare, och som på sitt konto så-
som minister hade sådana storverk som
det svenska stambanenätets begynnelse
och frihandelssystemets införande. Nu
var han en af sjukdom i förtid bruten
man, som inlindad i filtar och skakad af
feberrysningar lyssnade till debatten, men
som dock med sina två anföranden gjor-
de det ojämförligt mest vältaliga inlägg
däri. Vänd till friherre Ihre yttrade han:
»Nej, mina herrar, byggmästaren har
verkligen hängt sitt murarlod på något;
och detta något, hvarpå han hängde det-
samma — det är den fastaste grund,
som lärer finnas för en samhällsbyggnad,
nämligen medborgares aktning och för-
troende —- en grund, långt säkrare än
den gamla bräckliga, på hvilken den vör-
dade talaren förmenat, att något nytt
skulle kunna uppföras. Och emot det
citat af den store skalden, som han be-
gagnat, ber jag att få sätta ett annat,
äfven af honom, som jag tror här vara
mera tillämpligt. Han sjöng en gång:
Evigt kan ej bli det gamla.
Ej kan vanans nötta läxa
evigt repas upp igen;
hvad förmultnadt är skall ramla,
och det nya, friska växa
upp utur förstörelsen.»
Detta tal upptogs i sin ordning af
grefve Arvid Posse, den blifvande landt-
mannaledaren och statsministern, men då
en af reformens bittraste fiender. Han
förklarade sig befara, att förslaget skulle
omkullstörta det bestående, utan att för-
må skapa något hållbart nytt, och att
det sålunda skulle för ett älskadt foster-
land medföra ofärd och olycka. »Jag
upprepar det, det är I, mina herrar, och
regeringen, som då skolen ensamt upp-
bära detta dryga ansvar, och då ägen I
ingen rätt att åter upptaga skaldens ord,
der frih. Gripenstedt nödgades afbryta
dem. Då är det endast vi, som förkas-
tat förslaget, hvilka äga denna sorgliga
företrädesrätt att med glödande foster-
landskärlek, ännu kämpande om landets
väl eller ve, utbrista:
leke vi ha härjat fälten,
ej hvälft södern upp mot norden,
det hör andra makter till.»
Bland dem, som kort men bestämdt
gåfvo tillkänna sitt bifall till förslaget,
finna vi äfven namnet Patrik Reuterswärd.
I ett såsom vanligt med siffror späc-
kadt anförande bekämpades förslaget af
en annan, sedermera icke okänd man,
nämligen friherre Klinckowström-. I bör-
jan yttrade han bland annat: »Jag ber
eder då, mina herrar, att med mig fram-
träda till vaggan, där barnet ligger, och
taga af dess bindor, som kallas omstän-
digheternas makt, situationen, tidsandan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
