Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
EMIL SVENSÉN.
HYLLNING AF LOUIS DE GEER. / Sö†ldagS-
nisse 1S63,
När voteringen skulle börja, tog han
själf plats på läktaren, för att blifva den
förste, som bragte budskap om utgång-
en. Det blef också han, som från Rid-
darhusets trappa kunde för den otåligt
bidande människomängden förkunna re-
formens seger. Men det höll på att stå
honom dyrt, ty i ren förtjusning var fol-
ket nära att slita honom i stycken. Ändt-
ligen lyckades han på något sätt gifva
tillkänna sin önskan att komma öfver
till bondeståndets klubb, men på vägen
dit berörde han ej marken med sin fot,
och från hand till hand, öfver hufvud
vid hufvud af ursinnigt hurrande män-
niskor nådde han fram till sitt mål. Det
var hans stora ögonblick i lifvet. Hans
namn må här lämnas åt glömskan.
Från klubben skyndade den förut
nämnde ståndsledamoten Svensén, som är
sagesman för det mesta af hvad här
följer, tvärs öfver gården till en i samma
hus vid Stora Nygatan belägen telegram-
byrå, för att bland de förste hinna af-
sända sitt segertelegram till hemorten.
Men han fann före sig en lång kö af
otåligt väntande, och när han ändtligen
efter uträttadt ärende skulle aflägsna sig,
kände han sig midt i vimlet i en mörk
förstuga omsluten af två armar, som med
jättekraft svängde honom rundt omkring,
under det en stentorsstämma invid hans
öra höjde det ena hurraropet väldigare
än det andra. När han fick hämta sig
tillräckligt för att se, hvem den väldige
jubilaren var, igenkände han bankdirek-
tören A. O. Wallenberg.
Därifrån bar hans väg till smålands-
prosten och meningsvännen Moberger,
som inom prästeståndet med sådan kraft
fört reformens talan. Ditkommen fann
han före sig två andra frisinnade präst-
män, af hvilka den ene var kyrkoher-
den Otterström från Skara stift, skarp-
skyttekorporal och sedermera ledamot af
andra kammaren. Då Svensén steg in,
reste sig Moberger, höjde handen mot
taket och sade med högtidlig stämma:
»Ara vare Gud i höjden, frid på jorden
och människorna en god vilje», hvarefter
de tre prästerna och smålandsbonden
togo hand i hand och dansade i ring
kring bordet.
På aftonen hölls ett improviseradt,
af konungen bevistadt galaspektakel på
Stora Teatern. Det skådespel, som upp-
fördes, var synnerligen väl valdt — det
var Hedbergs präktiga Dagen gryr. När
Karl XV lämnade teatern för att åka
hem till slottet, ville folket spänna häs-
tarna från hans vagn och draga honom
hem. Då reste sig kung Karl hög i vag-
nen och sade med en stämma, som lju-
dade ut öfver hela torget:
»Så länge jag är kung, skall ingen
svensk man göra slafarbete för min
skull.»
Fram på aftonen fördes de af och
an böljande människomassorna liksom af
en gemensam impuls till Gustaf Adolfs
torg. Alla voro liksom rusiga af glädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
