Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustaf Ljunggren. Af E. Wrangel. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WRANGEL.
Fot. N. Willumsen, Köpenhamn.
GUSTAF LJUNGGREN I SLUTET AF 1860-TALET.
åtta år. Det är sant, att detta tillväga-
gångssätt förhindrar en mera enhetlig ka-
rakteristik af de ledande personligheterna,
det är också sant, att åtskilligt oväsentligt,
särskildt på tal om Svenska akademiens
verksamhet, medtagits. Men författarens
afsikt har, i motsats mot x\tterboms, icke
varit att lämna en rad monografier utan
att just skildra häfderna, den historiska
utvecklingen af vår vitterhet, sammanhanget
i dess öden. Af särskild vikt var därför
för Ljunggren att gifva den rätta bakgrun-
den, utreda de politiska och allmänt kul-
turella förhållanden, mot hvilka litteraturen
framträder. Och häruti har han en stor
förtjänst. En annan väsentlig förtjänst
ligger i exaktituden, den samvetsgranna
och omfattande källforskningen. Det är
på detta sätt Ljunggrens undersökning och
framställning blifvit banbrytande. Personlig-
hetsskildringen kommer ock, så mycket
ramen tillåter, till sin rätt. Bland kapit-
len i det tredje bandet må t. ex. framhål-
las det om Franzén och det om »Senti-
mentaliteten och Carl Johan Lindegren».
De båda sista banden, där nyromantiken
samt Tegnér och Geijer äro hufvudföremå-
len, stå måhända icke så högt; men vissa
partier äro också där af bestående värde,
äfven om bedömandet af romantiken icke
är fullt objektivt, ej heller undersökningen
uttömmande- just på detta område har den
allra senaste forskningen frambragt åtskilligt
nytt och ny belysning gifvande material.
Under sin långa bana hann Ljunggren
också att strö omkring sig en mängd
smärre litteraturhistoriska uppsatser och
monografier; några af dessa senare äro in-
förda i Sv. akademiens handlingar, andra
såsom lefnadsteckningar i de ifrågavarande
skaldernas skrifter, t. ex. Talis Qualis’.
Bland Ljunggrens »Smärre skrifter», hvars
första häfte (1872) just tillägnades vännen
Strandberg, må nämnas de förträffliga un-
dersökningarna om »Det nyromantiska i
sagospelet Lycksalighetens ö», om Eufro-
syne (Julia Nyberg) samt om olika sidor i
Tegnérs framträdande och diktning, t. ex.
om Fritiofs saga och om Tegnérs bild-
språk. Förgätas må ej heller rektorspro-
grammen om Runebergs äldre diktning.
Blott ett par mindre studier har Ljunggren
offentliggjort om utländsk vitterhet (Hol-
berg, Walter Scott, Shakspeare).
Ljunggren började som estetiker. Han
var ett lefvande vittnesbörd på att den
estetiska skolningen väl kan förenas med
soliditet i den historiska behandlingen; och
han betonade ofta nödvändigheten af den
förra för en verklig litterär kritik. Han
fick också upplefva, att estetiken åter kom
till heders. Själf hade han verkat för det
estetiska studiet, utom genom en del smärre
afhandlingar och uppsatser, genom det
stora arbetet »Framställning af de förnämsta
estetiska systemerna» (1856—1860; ny
uppl. 1882). Utan att egentligen vara filosof
har Ljunggren här lämnat en klar och öf-
verskådlig framställning af de större tyska
estetikernas (från 1800-talets förra hälft)
åsikter, hvilka tarfva ett icke ringa skarp-
sinne att genomtränga. Detta arbete har
varit af uppfostrande betydelse för flera
generationer, särskildt dess andra del, som
företrädesvis behandlar den store Fr. Th.
Vischers estetik. Bland smärre arbeten på
detta område må erinras om Ljunggrens
studier öfver Ehrensvärds konstfiloson. —
Den estetiska synpunkten låg Ljunggren
nära äfven vid den litteraturhistoriska fram-
ställningen-, men han förde aldrig fram den
på ett pedantiskt sätt. Han har ock läm-
nat prof på en längre genomförd estetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
