Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustaf Ljunggren. Af E. Wrangel. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF LJUNGGREN.
551
betraktelse af ett be-
tydande litteraturverk
i boken om Bellman
och Fredmans Epistlar
(1867), där han gifvit
synnerligen fina bidrag
till förståelsen af hu-
morns väsende. Detta
arbete synes på de
allra sista åren åter
börja uppskattas och
dess värde rättvisligen
erkännas.
En man med Ljung-
grens läggning måste
ju blifva en förträfflig
akademikus i flera af-
seenden. Själf hade
han varit med under
1840-talets frihetsrörel-
ser, stod en tid den
liberala Skånska Cor-
respondenten nära och
blef vän till Talis Qua-
lis. Han visade sig
heller icke oförstående
gent emot ungdomens
entusiasm eller nya
idéer, blott icke hvad
han ansåg grunden för
samfundet angreps.
Och ett hufvuddrag i
hans karaktär var för-
siktighet, hvilket stod
i samband med hans
utpräglade naturliga
taktkänsla.
För Svenska aka-
demien, där han in-
valdes 1865, Wef nan en verklig pryd-
nad, och hans inflytande var där under ett
par årtionden mycket stort — hvarpå aka-
demien säkerligen icke förlorade. Det var
också naturligt, att, nair man beredde sig
att fira dess hundraårsdag, det blef Ljung-
gren som fick uppdraget att skrifva aka-
demiens historia, ett uppdrag som han ut-
förde med delikatess och elegans.
För Gustaf III:s institution närde han
en varm tillgifvenhet, och han betraktades
nog af många som en efterboren gusta-
vian. Med de gamla gustavianerna sym-
patiserade han, likasom med de gustavi-
anskt sinnade bland efterföljarne. Redan
därför kände han sig dragen till Tegnér,
VALTER RUNEBERG MODELLERANDE G. LJUNGGRENS BYST I LUNDS
UNIVERSITETS KONSTMUSEUM.
och åt analysen af dennes skaldskap har
han ägnat flera af sina bästa studier, äfven
sin sista, om Tegnérs »Axel», införd i
Göteborgs högskolas årsskrift (1897). Han
hade fostrats i de Tegnérska traditionerna
— sex år gammal redan när Tegnér la-
gerkrönte Oehlenschläger i Lundadomen
1829. Och då han blef Tegnérismens för-
nämste målsman, sammanhängde detta med
hans egenskap af Lundensis.
At sin födelsestad och dess institutioner
ägnade han ett nitiskt och framgångsrikt
arbete. Att han tillhörde den förnämsta
vittra kretsen i Lund under sin studenttid,
har jag redan antydt. Och han blef snart
en af de främsta representanterna för det
Fot. T. Wåhlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
