Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 64
MÅLLA MONTGOMERY.
och det lifligaste småleende utmärkte
henne. Hennes vän Christine Wickman-
son var koppärrig och icke vacker, men
hade en utmärkt skön röst och sjöng
väl. Hon såg mycket förståndig ut,
skarp och forskande. Gustaf Silfver-
stolpe beundrade henne mycket och var
henne mycket tillgifven. Förut hade
han friat till Betty Edman, men fått
korgen. Länge hade han varit bekant
med hennes föräldrar. Då fadern dog
och lämnade sin hustru med två barn
i torftighet, hade Gustaf Silfverstolpe
mycket hjälpt henne, och på hans råd
hade fru Edman inrättat en halfpension
för flickor, hvarvid hennes dotter biträdde
henne. Silfverstolpe hade undervisat den
fjortonåriga Betty i hvad hon sedan lärde
sina disciplar; på detta vis hade hus-
hållet fortgått, och brodern, som var
några år äldre, hade också haft hjälp
och ledning af Silfverstolpe. De voro
således skyldiga honom mycken tack-
samhet. Mill Wickmanssons aflidne far
hade varit en utmärkt man, mycket vän
af magister Silfverstolpe, som vid hans
död åtagit sig hans ensamblifna unga
dotter och bemedlat så, att hon flyttade
till fru Edman och hjälpte något med
disciplarnas undervisning i musik. Betty
och Christine voro ungefär af samma
ålder, nu omkring tjugufyra år. Betty
Edman fann Malla obeskrifligt intagande.
Flera kompositioner af Sköldebrand
sjöngos och spelades, och det omtalades,
att hans »Tancred och Clorinda» snart
skulle gifvas i »Nytta och nöje». Malla
mindes lifligt, huru förtjust hon i sin barn-
dom varit åt beskrifningen på denna
melodram, som spelades på Finspång,
och att hon därefter skrifvit den efter
sin uppfattning. Nu hade hon bra gärna
velat se den, äfvensom den tillämnade
komiska efterpjesen »Det kantiska gifter-
målet» af Gösta Silfverstolpe med musik
af Sköldebrand, som nu var ordförande
i sällskapet »Nytta och nöje». Men fru
Rudbeck hade aldrig velat, att hennes
dotterdotter skulle ingå i några sällskap,
därför hade Malla aldrig varit hvarken
i Amarantherorden eller Innoncensen.
Men nu fick Målla genom Sköldebrands
bemedling, i sällskap med grefvinnan
Cronstedt, se en repetition af melodra-
men »Tancred och Clorinda» på »Nytta
och nöjes» teater.
Den 6 maj intogs grefve Schwerins
(grefvinnan född Putbus) i »Nytta och
nöje», och Malla fick följa med dem.
Där gafs nu »Tancred och Clorinda».
Den förres roll spelades af en ung vac-
ker karl, Winberg, sedermera köpman
i Karlshamn. Hans utseende och vackra
målföre hjälpte honom; eljest var han
något tafatt och stel i sina åtbörder.
Betty Edman som Clorinda var både
vacker och förträfflig. Malla satt med
grefvinnan Schwerin på främsta bänken,
närmast orkestern, som Sköldebrand an-
förde. »Det kantiska giftermålet» gafs
till efterpjes, lustig och kvick. Musiken
därtill var glad och vacker. Också i
denna pjes var Betty Edman charmant.
Gösta Silfverstolpe spelade själf profes-
sor Encyclopedini, den löjliga hufvud-
personen i hans komedi. M:ll Wick-
manson spelade där äfven; sjöng väl,
och hade ledighet och förstånd i sitt
spel, men fördunklades dock af Mill Ed-
man. Efter spektaklet var bal.
Mot slutet af november flyttade fru
Rudbeck till Stockholm. Den 21 dec.
voro fru Rudbeck, Gyllenhaals, Wran-
gels (m. fl.) budna att passera aftonen
hos öfverste Sköldebrand. Det var något
högst ovanligt. Där gjordes bekantskap
med hans äldsta syster, fröken Maria
Elisabeth Sköldebrand, som vanligen
kallades Mamitta. Hon var några och
fyrtio år, hade nu flyttat till sin gamla
blinda far för att vårda honom. Afto-
nen var mycket rolig. Sköldebrand läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
