- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
565

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTERIÖRER FRÅN GUSTAF IV ADOLFS TID.

565

igenom, ackompanjerande sig på forte-
piano, sin melodram: Tancred och Clo-
rinda, sjöng också flera saker, bl. a.
CEdipes recitativ och aria: »du är ej mer
min son», som Malla tyckte så obeskrif-
ligt mycket om, och som särdeles pas-
sade hans djupa röst. Musiken till me-
lodramen förtjuste alla. — Gravyrer,
teckningar efter naturen beskådades. Då
Sköldebrand tog afsked af Malla, sade
han: »Jag förefaller mig som en char-
latan, som visar alla sina konster! Skratta
dock icke åt mig!» Malla åt maccaroni
för första gången vid supén.

Mycket intresserade det Malla att
höra David Gudmund Silfverstolpes be-
rättelser om finska kriget 1788—89. Han
var då helt ung, 18 à 19 år, kom ut
som kornett, rekommenderad till de båda
bröderna Adlersparre, Georg och Axel,
som då voro vid Lifregementet. Silfver-
stolpe hade den allra största högaktning
för dessa hans äldre kamrater och höll
mycket af dem. I synnerhet gaf han
sitt hela förtroende till Axel Adler-
sparre.

Under kriget blef Georg Adlersparre
beordrad att anföra en expedition till
Davids stad i ryska Finland och att
försöka borttaga förråd af alla slag, som
ryssarna där samlat. Det misslyckades;
den lilla svenska truppen blef omringad
men försvarade sig tappert, hvarom Silf-
verstolpe omtalade flera hedrande drag
af personlig rädighet, mod och tapper-
het hos de gamla svenska ryttarne. Han
själf var adjutant hos Adlersparre och
blef af honom skickad att recognosera,
om någon utväg kunde finnas öfver ett
berg och oländiga marker. Silfverstolpe
red ensam och hade en tämligen beda-
gad och uttröttad häst, som var den
enda han ägde; han for långt ikring,
men hvarhelst han såg någon väg, blef
han varse ryska trupper; misströstande
att vinna ändamålet återvände han efter

ett par timmars ridt, men då hans häst
skulle hoppa öfver en något bred bäck,
stupade han, bröt sig, och kunde ej mer
uppstiga; den unge kornetten försökte
förgäfves att hjälpa upp sin kamrat, blef
ledsen och villrådig hvad han skulle före-
taga. Sin gamla häst kunde han ej
hjälpa — han måste lämna honom där,
och den stackars krigskamraten skulle
förmodligen långsamt dö af svält. Han
uppdrog sina laddade pistoler och gaf
hästen ett skott, det enda han hade att
gifva; aftog sadelmunderingen, hängde
den öfver ryggen och vandrade af. Då
han framkom på berget och såg öfver
det lilla lägret, där svenska truppen var,
märkte han bland och omkring dem
ryska trupper, flera till antalet, och be-
grep, att svenskarne måst gifva sig
fångna. Han var nu den enda fria af
hela denna lilla afdelning. Hvad skulle
han göra? — Adlersparre, som länge
varit orolig för honom, fick se honom
på berget och skickade en officer med
föreställningar om nödtvånget att un-
derkasta sig nödvändighetens lag, då
han nu omöjligt ensam kunde genom
ryska kedjan hinna de andra svenska
trupperna, som voro långt aflägsna. Med
gråten i halsen och förtrytelse i hjärtat
måste nu Silfverstolpe dela sina kamra-
ters öde. Han med fyra officerare —
Georg Adlersparre, Carl Henrik Posse,
Silléen och Furuhjelm blefvo som fångar
på kärror afförda till Petersburg. Resan
var högst oangenäm; på flera ställen
voro de nära att blifva misshandlade,
och öfverallt voro de utsatta för ryssar-
nas otidighet och begabberi, alla deras
saker voro plundrade, och de hade inga
kläder mer än hvad de hade på krop-
pen, så att dessa 10 à 12 dagars resa
blef för hvarje dag plågsammare. Be-
vakningen förändrades vid flera statio-
ner. Ändtligen, närmare Petersburg,
kommo de under bevakning af en ung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free