Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERIÖRER FRAN GUSTAF IV ADOLFS TID.
567
därtill få låna en liten summa pennin-
gar. Köpmannen betraktade honom med
förundran och frågade hur han kunde be-
gära, att man så utan säkerhet skulle låna
penningar åt en okänd yngling på hans
blotta ord. Silfverstolpe medgaf svårig-
heten men bad att blifva trodd på sitt
och sina släktingars namn, eller att köp-
mannen ville afsända ett bref till dem
för att underrätta dem om hans ställning
och under tiden gifva honom anvisning
att genom arbete kunna försörja sig tills
svar hunne komma.
Den främmande köpmannen fixerade
honom noga under det han talade, gjor-
de honom flera intrasslade frågor, och
då Silfverstolpe raskt och bestämdt be-
svarat alla, fattade köpmannen hans hand
och sade: nåväl, jag tror er! jag vet nu
icke något fartyg som far till Sverige,
men skall efterfråga det; flytta emeller-
tid hit i mitt hus och ät vid mitt bord,
och er öfverresa vill jag förskjuta. Glad
och rörd tackade Silfverstolpe och antog
hans tillbud. Allt gick efter önskan, och
efter några veckor var han i fädernes-
landet hos sina anhöriga och kunde där-
ifrån betala sin skuld till den hederliga
revalska köpmannen.
(1805.) ^
Den 12 februari var stor bal pä
Börsen för att fira den kungliga fa-
miljens återkomst från Baden, där de
tillbragt mer än ett år. Återresan hade
varit ytterst besvärlig midt i vintern, och
den stackars drottningen for mycket illa
och var mycket sjuk på sjön. Man till-
skref sedermera denna olyckliga resa •
den snedhet som vanställde prinsessan
Amalia, som föddes ett par månader
efter. Festen på Börsen var vacker och
präktig. Där sjöngs för första gången
i Sverige den engelska folksången »God
säve the king», öfversatt på svenska af
Edelcrantz. Karstens härliga stämma
gjorde däri en skön effekt, men det bästa
saknades: entusiasm och kärlek till den
konung som firades. Denna känsla för
sin öfverhet, detta heliga och ljufva band,
som sammanbinder landsmän till ett fäder-
nesland som goda barn af en älskad
fader, hade Malla ingen idé om. Från
barndomen hade hon hört missnöje och
misstroende till regeringen; Gustaf III
hade hon nästan själf hatat; den unge
Gustaf Adolf intresserade henne i början,
men snart hörde hon så mycket dårak-
tigt och oförståndigt anföras af och om
honom, att hon numera blott kände ett
slags medlidande med den unge mannen,
som ej passade på sin plats. Nu, då
folksången afsjöngs, kände hon en aning
af huru det kunnat vara, om en älskad
och vördad konung så besjunges af ett
tacksamt folk.
Ett drag, som Malla läst i tidnin-
garna om den unge konungen Gustaf
IV Adolf, hade isynnerhet förstört hen-
nes illusion om honom. I berättelsen om
en resa, som konungen företog till de
västra provinserna under åren 1797 eller
1798, omtalades nämligen, huru en snö-
yra påkommit och hans vagn gått sön-
der och stannat i en snödrifva, hvarur
konungen låtit bära sig af den tjänstgö-
rande kaptenlöjtnanten grefve Charles-
Emile Lewenhaupt, en några och femtio
års man! Att den tjugoårige ynglingen
skulle låta bära sig af den gamle mannen
fann Malla så vekligt och uselt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
