Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Min kallelse. Efter Béranger. Öfversättning af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AIN KALLELSE.
Efter BÉRANGER.
Slungad hit på denna kula,
liten, flämtande och klen,
i all trängsel knappt en smula
stödde jag på egna ben.
Började mot himlen rikta
klagan på mitt äfventyr.
Gode guden sade: Dikta,
dikta bara, stackars fyr!
Vräkighetens vagnar stänkte
ner mig där jag menlös gick;
rika knösar ej mig skänkte
mer än en föraktfull blick.
Hur en fattiglapp får plikta
aldrig mycket någon bryr.
Gode goden sade: Dikta,
dikta bara, stackars fyr!
Rädd att ej mig få en nypa
visst och säkert dagligt bröd,
tvangs jag under oket krypa,
ta en trälig tjänst som stöd.
Kan mot friheten blott sikta,
ack, ty mat som dryck är dyr!
Gode guden sade: Dikta,
dikta bara, stackars fyr!
Kärleken i all min vånda
nådigt hugnat mig med tröst;
men snart tör jag ensam stånda,
ty det lutar mot min höst.
Hur jag än min glöd må bikta,
hvarje fager tös mig flyr.
Gode guden sade: Dikta,
dikta bara, stackars fyr!
Dikta är i alla väder,
tror jag, min beskickning här:
fick ej mången, när jag kväder,
såväl mig som sången kär!
Jämt i lag, där ingen svikta
plär, så länge vinet tyr,
gode guden sade: Dikta,
dikta bara, stackars fyr!
A. T. Gellerstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
