Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orsakerna till unionens upplösning. Af Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
PONTUS FAHLBECK.
ring af riksrättens sammansättning, rätt
att upplösa stortinget och förordna om
nya val, rätt att afskeda alla ämbetsmän
utom domare, o. s. v.). Trots den starka
pression, som konungen vid detta tillfälle,
då äfven frågan om Norges andel i den
danska statsskulden förelåg, utöfvade,
afslogos hans propositioner samt och syn-
nerligen. Och så gick det i det följande
intill 1836 (1839), då monarken för sista
gången framkom med liknande förslag.
Efter den tiden inskränker sig konunga-
makten till att, stödd på en uppväxande
byråkrati, söka bevara, hvad den äger.
Men länge dröjer det ej, innan den kon-
stitutionella striden åter börjar.
Det är nu stortinget som efter en
förändring af valkretsarna till förmån för
landsbygden år 1859 och införandet af
årliga sessioner 1871 går till anfall. Stri-
den öppnas rörande frågan om statsrå-
dens tillträde till stortinget, en sak som
tidigare proponerats af konungen men
då afslagits af stortinget, enär bönderna
fruktade statsrådens inflytande. Nu hade
uppfattningen härom vändt sig. Oppo-
sitionens nye ledare Johan Sverdrup in-
såg till fullo, att detta var rätta vägen
för stortinget att få hand öfver rege-
ringen. Som emellertid detta var en
grundlagsfråga, kom striden tillika att
gälla konungens veto i dylika frågor, en
sak som ej tidigare bestridts honom.
Konflikten ändas med den skandalösa
riksrättsdomen 1884, föga mindre bedröf-
lig än Dreyfus-processen, ehuru af lätt
insedda skäl ej så beaktad af den öfriga
världen.
Härmed är konungamakten faktiskt
bruten i Norge och ministären underlagd
stortinget, hvars majoritet hädanefter be-
stämmer både dess sammansättning och
dess politik. En kategorisk påminnelse
härom gafs genom dagordningarna af
den 6 och 26 juli 1892. I den förra,
som var riktad till konungen, heter det
sålunda: »at ministeriet Steen er det
eneste ministerium, der for tiden kan samle
flertal om sig i Stortinget». Den senare
vänder sig till nämnda ministerium direkt
och ger det order att taga afskedsansök-
ningarna tillbaka och sitta kvar. Men
ännu återstod en kvarlefva af den kon-
stitutionella monarkien uti stadgandet,
att konungen allena beslutar och mini-
strarna därtill endast råda, eventuellt af-
råda samt sedan utan vidare kontrasig-
nera. Denna rest af en annan typ hade
redan tidigare (1892 o. 1893) hotats, men
först den 27 maj i år vräktes den defi-
nitivt åt sidan, då statsråden vägrade att
kontrasignera konungens beslut i konsu-
latfrågan. Därmed är den långa striden
till ända. Den ena typen, folksuveräni-
tetens, har fullständigt trängt ut den
andra, och författningen är vorden en-
hetlig, i det att stortinget blifvit ensam
innehafvare af all makt i staten. Men
den norska parlamentarismen liknar icke
den engelska, enligt hvilken kabinettet
styr representationen, utan den är hvad
BüRGESS kallar the directory system, då
den lagstiftande makten råder öfver den
styrande. Vi känna den väl från vår
egen frihetstid — en allsvåldig riksdag
med en denna underdånig regering.
Att denna inre norska utveckling
skulle mäktigt återverka på unionen, och
det på mångfaldigt sätt, är själfklart.
Som den gemensamme konungen var det
hufvudsakliga bandet mellan de båda
rikena, måste hans försvagande menligt
inverka på det senare. Han hade så-
lunda ej kraft att stå emot de unions-
fientliga sträfvanden, som efterhand upp-
stodo i Norge, till sist icke ens så myc-
ket, att han förmådde hindra uppbyg-
gandet af gränsfästningarna. A andra
sidan var hans motstånd mot stortingets
anspråk här större än på någon annan
punkt, eftersom han här hade stödet af
den svenska opinionen. Därför vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
