Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om modern spansk dramatik. Af Adolf Hillman. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
ADOLF HILLMAN.
SERAFIN ALVAREZ QUINTERO.
JOAQUlN ALAVREZ QUINTERO.
är ett lyckligt försök, riktadt till den fåta-
liga men allvarliga publik, som tror på
möjligheten af en mera intim och djup dra-
matisk konst än den som behagar den stora
hopen, den publik som på teatern vill se
skönhetens stora fest begås.
Liksom Napoleon I:s soldater buro mar-
skalkstafven i sin tornister, har hvarje litterär
spanjor ett drama i sin ficka. Det skrif-
ves mycket i Spanien, i synnerhet för tea-
tern, men kvaliteten står ej i förhållande*
till kvantiteten. Det saknas icke talanger,
många män af solid och mångsidig bild-
ning, som arbeta i tysthet utan att tänka
på rykte, men för dem saknas stimulans
från publikens sida och från förläggarna, som
betala dåligt, eftersom de icke betala alls.
Däraf den enorma kvantiteten platta pro-
dukter, i synnerhet på dramatikens område.
Hos en och annan af dessa andra klassens
dramaturger finnes nog ett och annat värdt
att omnämna, men då de ännu åtminstone
sakna betydelse för den dramatiska kons-
ten, kunna de saklöst förbigås.
På grund af sin stora produktivitet bör
kanske Michel Echegaray, broder till den
store José, omnämnas. Den enda likheten
mellan bröderna är den stora alstringsförmå-
gan. Michel Echegaray har icke blott skrifvit
utan äfven fått uppfördt ett lika stort antal
pjeser som brodern. Alla äro på vers, öf-
vervägande en-aktare i alla former af ko-
medi. Michel E. är spanjor ut i finger-
spetsarna och icke påverkad af utländskt
inflytande. Publiken är gynnsam mot ho-
nom, men kritiken är sträng; i synnerhet
har den förnämste kännaren af spansk dra-
matik och den förnämste kritikern på detta
område, Yxart, död 1895, gått illa åt
Michel Echegaray, hvars skapelser han stäm-
plat som »clownerier med litterär pretention».
I fråga om spansk nutidsdramatik får
icke utelämnas den regionala insatsen. Med
regional litteratur förstås baskernas, anda-
luciernas, valencianernas, katalanernas lit-
terära produktion. Baskernas är i grund
och botten för rustik och har ännu föga
litterär betydelse, andalusiernas är öfver-
vägande »flammenco», valencianarnas utan
säregen prägel, hvaremot katalanernas, grun-
dad för trettio år sedan af Balaguer, Soler,
Arnau, pulserar af lif och är af mycken
originalitet.
Victor Balaguer (1824—1901), minis-
ter, historiker, skriftställare, har fullföljt
samma mål för katalanskan som Mistral för
provençalskan. Han var en skriftställare
af ras, framförallt skald, i sin produktion ele-
gant, vårdad, kraftig och stolt. Han debute-
rade 1838 anonymt med en enaktare på kata-
lanska och har sedan publicerat såväl på
katalanska som kastiljanska mellan tjugo
och trettio teaterstycken, hvilka alla kom-
mit till uppförande. Två hafva äfven blif-
vit till svenska öfversatta af V. E. Lid-
forss, nämligen tragedierna La mört d*An-
nibal (Ny sv. tidskr. 1882) och Las espol-
las de la morta (»Romeo o. Julia» i »Ute
och hemma» 1894).
Federico Soler, i: 1839, saknar Bala
guers djupa litterära bildning, är mera ytlig
men besitter stor dramatisk begåfning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
