Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Henrik Schück. Några ord till hans femtioårsdag. Af Otto Sylwan. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
OTTO SYLWAN.
Fot. Gübta Florman, Stockholm,
HENRIK SCHÜCK OMKR. ÅR 187 7.
några konturer till karakteristiken af Schücks
hela författarskap. Där är då främst att
märka den omsorgsfulla källforskningen,
buren icke blott af en teoretisk öfvertygelse
om dess nödvändighet utan af en kärlek
för uppgiften, som icke väjer för någon
möda. Men där träder ock genast fram
det, som enligt Geijers ord är kärnan i all
vetenskaplighet, förmågan att skilja hufvud-
sak och bisak. Med lätthet bär den unge
författaren den tunga filologiska rustningen.
Han är ehuru nybörjare dock strax ange-
lägen — titeln röjer det redan — att klart
lägga isär de olika strömningar, som sam-
verka i skapandet af en periods kulturella
karaktär, och att få fram denna är en huf-
vuduppgift äfven i boken om Shakspere.
I denna framträda mycket starkt ett par
andra drag, förmågan af skarpsinniga kom-
binationer och af nya fyndiga uppslag, för
hvilken där ock är bruk i detta ämne, och
den moderne filologens fiendskap mot den
filosofiska estetiken, som — heter det i en
beryktad vändning — »väl ej slutar sina
spekulativa irrfärder förr än den lyckats
inlägga någon djup tragisk skuld hos den
celebra boskap, som utsattes för Aias’ raseri».
Samtidens empiriska poetik har Schück där-
emot här ännu tagit hänsyn till, i det han
begagnat Freytags »Technik des Dramas».
En följd af år egnade Schück åt den
svenska litteraturhistorien. Hans afsikt var
från början att ge en populär öfversiktlig
framställning, ungefär en sådan, som åt-
skilliga år senare utgafs i samarbete med
Karl Warburg — men resultatet blef något
helt annat. Den svenska litteraturhistoria,
hvars första och tillsvidare enda band ut-
gafs i häften 1885—1890, svällde ut till
en omfattande och grundlig framställning
af hela vår andliga kultur fram till Stiern-
hielm, till den tidpunkt med andra ord, då
om icke vår litteratur, så vår skaldekonst
begynte, och bortom hvilken våra litteratur-
historiker sällan vågat sig. Förarbeten sak-
nades icke alldeles; Klemming hade i Kung-
liga biblioteket samlat och ordnat det tryckta
materialet, och dansken, skandinaven Rosen-
berg hade i sitt betydelsefulla verk »Nord-
boernes Aandsliv» hunnit föra skildringen
fram till och med reformationen. Men
äfven med hänsyn till detta och till andra
historiska arbeten, Reuterdahls kanske ej
minst, var det ett storverk, Schück härmed
utfört. Man kan säga, att han tagit upp
en uppgift, som först bestämt fattats i ögo-
nen af Gustaf Ljunggren, den svenska littera-
turhistoriska forskningens nyss bortgångne
ålderman, då denne på 1860-talet utgaf sin
bok om det svenska dramats begynnelser.
Det samvetsgranna genomarbetandet af ma-
terialet, den kulturhistoriska synpunkten och
det fullständiga behärskandet af den mo-
derna utländska facklitteraturen äro egen-
skaper, genom hvilka detta Ljunggrens verk
öppnat en ny period för den svenska littera-
turhistorien. Schück har fortsatt på den
härigenom banade vägen, utrustad med de
nya hjälpmedel ett fjärdedels århundrade
bringat forskaren.
Medeltiden och renässansen ha sålunda
skildrats af Schück på ett sätt, som för en
god tid framåt torde vara afgörande för
den allmänna uppfattningen af dessa perio-
der, med på samma gång oförfärad san-
ningskärlek och varm sympati för våra fä-
ders verk.
Att därvid de religiösa strömningarna
och personligheterna trädt fram i hög relief
beror gifvetvis på själfva ämnets art, men
måhända ej blott därpå. Birgitta och Petrus
de Dacia fängsla intresset som individer
och som tidstyper, Olaus Petri, Johannes
Rudbeckius och andra likaledes, men äro
tecknade med en beundran och kärlek, som
skildringens objektiva hållning ej kan dölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
