Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Johan Gabriel Richert. Af Lydia Wahlström. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i8
LYDIA WAHLSTRÖM.
i memoarsamlingarna har tidsskedets hvad
Sverige beträffar obestridliga tråkighet i
politiskt afseende återspeglats. Jag miss-
tänker starkt, att hvarken Fåhræus’ eller
Palmstiernas, Hellbergs eller Stenhammars
arbeten komma att användas till annat än
uppslagsböcker vid ren forskning. De enda
memoarverk från denna tid, hvilka både
ur formens och innehållets synpunkter kunna
betecknas som förträffliga, äro Trolle-Wacht-
meisters och De Geers, båda lika vidt skilda
från den Alinska torkan som från de Schin-
kelska stilblommorna. »Form och innehåll»
är dock, när det gäller historisk stil, egent-
ligen ett vilseledande uttryck, eftersom god
form icke är annat än innehållet, sedt genom
en rikare fantasi och ett kraftigare tem-
perament, något som också De Geer och
Trolle-Wachtmeister visserligen ägde.
Detsamma kan också sägas om den man,
hvars lifsverk i år framdragits till beskådande
och beundran för hans barnbarns tid, juristen
och politikern Johan Gabriel Richert.
Professor Warburg har genom sin biografi
öfver denne man gjort den svenska historie-
forskningen inom 1800-talet en stor tjänst,
helst han härvidlag icke nöjt sig med den
egna framställningen utan meddelat rik-
haltiga utdrag ur Richerts egna bref och
skrifter, af hvilka de senare mestadels äro
svåråtkomliga nog, tryckta som de oftast
äro endast i tidningar eller kommittébe-
tänkanden. En mindre noggrant kronolo-
gisk uppställning skulle nog här och där
ha varit önskvärd; exempelvis skulle både
lagarbetets och representationsfrågans ut-
vecklingsgång ha varit lättare att följa, om
behandlingen af dessa frågor varit något
mera sammanförd. De längre uppsatserna
verka också stundom något störande på
sammanhanget och skulle kanske hellre haft
sin plats i ett bihang. Den gedigna forsk-
ningen, i förening med den absoluta för-
sakelsen af den för hvarje biograf så natur-
liga önskan att själf framträda, ha dock här
uppnått det mål, som den så kallade bril-
janta stilen ofta förgäfves söker, nämligen
att väcka stark sympati och intresse för
skildringens föremål.
»En ungdomsnarr med grå hår» kallar
Geijer sig själf på gamla dagar, och nog
är det visst, att hans oförbränneliga ung-
domlighet hade ganska mycket att göra
med det beryktade »affallet», där de starka
känslorna säkerligen icke spelade minsta
rollen. I fråga om ungdomliga känslor hade
Geijer sin like i den med honom jämnårige
Richert, som dock var konsekventare än
han, när det gällde åsikter, och aldrig be-
höfde genomgå något affall, eftersom den
politiska reaktionen efter 1815 alltid varit
honom osympatisk och han ännu vid 55
års ålder kunde bekänna, att han blef »allt
värre och värre radikal» med hvarje dag
han lefde. Uttrycket behöfver nog, för att
icke missförstås, sammanställas med ett annat
från samma tid: »Mitt hufvud har alltid
varit korkadt för slentrianens älsklingssats» :
mycket kan vara bra i teorien, som ej
duger i praktiken; och jag har städse funnit,
att det, som verkligen är riktigt i teorien,
d. v. s. i sina principer, också alltid måste
bli rätt i praktiken — äfven om det i bör-
jan icke erkännes, hvartill orsaken då är
ingen annan än att praktiken icke duger.»
— Det bör kanske tilläggas, att den, som
skrifvit detta, icke var någon kammarlärd
teoretiker utan en landtdomare med vid-
sträckt erfarenhet från tingsresor, landtbruk
och hushållningssällskap, d. v. s. en person
ägnad att få till och med den misstänk-
sammaste riksdagsbonde att lyssna, »därför
att han inte kommer med några känsloskäl»,
som slagordet lyder.
Johan Gabriel Richert tillhörde en gam-
mal juristfamilj, var född i Västergötland
1784, tog juridisk examen vid 17 års ålder
efter två terminers vistelse i Lund och var
vid tjuguett år vice häradshöfding. 1813
inkallad i lagkommittéen, deltog han sedan
i tjugufyra år i dess arbete (1814—23,
1824—32 och 1844—51), och under mel-
lantiderna skötte han sin domsaga i Väs-
tergötland, ett arbete som han sedan bibe-
höll nästan ända till sin död vid nära 80
års ålder, 1863. Här lefde han ett sträf-
samt lif af tingsresor, jordbruk och litterära
sysselsättningar, lycklig i sin familj och vör-
dad af hela trakten, särskildt af bönderna,
för hvilka han spelade rollen af forntidens
— eller kanske snarare romantikens —
lagman. Endast det sista året njöt han i
Göteborg af ett välförtjänt otium.
Detta är de enkla, litet stela konturerna
af Richerts lefnadsbana, där det juridiska ar-
betet tar så mycket plats, att man undrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
