Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
MALLA MONTGOMERY.
Jaques Cederström och Weijdenhjelm
voro ock hos David, och under hans
konvalesens var där flere sammankom-
ster, hvars ändamål Malla visste, fastän
hon ej åhörde dem.
1809 den 16 januari var fru Rud-
beck inne i sitt förmak, uppgjorde hur
hennes begrafning skulle i all tarflighet
förrättas och endast Edsbergs bönder
och torpare därvid ha gästabud. Hvar
hemmansbrukare skulle ha en silfversked
till åminnelse af henne och hvar torpare
en blank riksdaler.
Den 20 januari (1809) kom general
von Döbeln, i förbiresan från Åland, till
Edsberg. Fru Rudbeck orkade då se
honom, och det var henne och Malla
en verklig glädje att återse denna gamla
bekant, nu så utmärkt befälhafvare i
den tappra olyckliga finska arméen.
Adlercreutz var nu i Stockholm och
många fester gjordes där för honom, —
det var som man glömt, att endast köl-
den och vintern gjort ett uppehåll i kri-
get och att det hotade lika fruktans-
värdt. I Stockholm gjordes stora mid-
dagar för Adlercreutz, hans skål dracks,
verser afsjöngos, — och landtvärnet dog
som flugor af köld och svält på kanon-
slupar och lazaretter! — Döbeln suckade
tungt och sade: »det är väl man gör
de stackars Finnarne rättvisa, men ka-
lasena i Stockholm hjälpa dem ej!»
General von Döbeln skref till fru
Rudbecks dotter (friherrinnan Gyllenhaal
på Kaflås): »friherrinnan Rudbeck hade
jag den äran uppvakta i förbiresan. Hon
är i mitt tycke mindre affallen än jag
väntade, talar fullkomligt redigt, ömt
mot alla, betraktar den snart förestående
flyttningen med all sinnesfrid och sam-
vetslugn och intresserar med ålderdo-
mens behag alla dem som nalkas hen-
nes sjuksäng.»
Om morgonen den 8 februari dog
gamla fru Rudbeck. Och samma dag
säger dagboken: »snart märkte jag en
ovanlig oro hos David. Slutligen sade
han mig, att han kl. 10 måste återvända
till staden. Jag fann det obarmhärtigt,
att han nu skulle öfvergifva mig, jag
fordrade att få veta hvarföre? »Nåväl»,
svarade han, »du skall själf få afgöra
hvad jag skall och bör göra. Den plan
till revolution du hört omtalas skall nu
verkställas i dag. Sköldebrand anför
den. Kungen skall arresteras, då han
som vanligt efter konseljen kl. 4 ensam
med en kaptenlöjtnant utfar till Haga
och genast öfver isen föras till Vaxholms
fästning. Jag med en skvadron skall vid
Norrtullsgatan beskydda dem som arre-
stera honom och sedan eskortera honom
till Vaxholm. Jag har lofvat det — men
fordrar du, att jag skall stanna hos dig,
så skickar jag bud och åtrår mitt löfte.
Någon annan af mina tappra kamrater
kan då kanske gå i mitt ställe!»
Förstenad af förundran, ånger och
ängslan insåg jag nu hur orättvis jag
varit, då så viktiga saker förehades. Ad-
lercreutz var också med om det — till
Sköldebrands fosterlandskärlek, insikter
och klokhet har jag oinskränkt förtro-
ende, han styr deras förehafvande — det
är dristigt och ädelt! Skulle jag åter-
hålla min man? Gud ma leda och styra!
Jag har ingen rättighet att ingripa här-
uti!
David for kl. 10 och lofvade mig,
att jag innan 10 på aftonen skulle på
något sätt få veta utgången. — Ändt-
ligen kl. 10 fick jag en biljett från David,
som sade mig, att saken var uppskjuten!»
Mot aftonen den 9:de kom David
och omtalade, att den tillämnade revo-
lutionen blifvit förhindrad därigenom att
Hans Järta på morgonen dagen förut
oförmodadt uppkommit till Jaques Ce-
derström, där de sammansvurne varit
samlade, och sagt dem, att som han
visste af deras förehafvande ville han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
