Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERIÖRER FRAN GUSTAF IV ADOLFS TID.
633
vid Toftdala bruk och Grisslehamn.
Ängslan!»
Den 21 återvände Silfverstolpe och
Malla till Stockholm, där de mötte den
glada underrättelsen om stilleståndet pä
Åland, hvartill den käcke och förstån-
dige öfverste Lagerbring så klokt bidra-
git. Det var ett riktigt glädjerus, och
hela Stockholm jublade.
Den 22 kom syster Gustava till sta-
den för att se västra arméens intåg.
David hade sökt blifva adjutant hos
Adlercreutz för att söka förlika — ty
det skönjdes en smula misstro mellan
Adlercreutz och Adlersparre, som aldrig
ännu sett hvarann och som kanske båda
ansågo sig ha hufvudrollen vid den tima-
de förändringen i sakernas ställning. —
I full parad intågade de vackert och hög-
tidligt, Adlersparre på en hvit häst.
Hos Cronstedts (Carlberg) fick Malla
se en parodi på Adlersparres proklama-
tion, som tillskrefs Hans Järta. Gran-
bergs vers till finska arméen förtjuste
henne och i Stockholm hos fru Mont-
gomery (Mållas styfmor) fick hon se och
tala med hjälten Adlercreutz, som hon
fann enkel, redlig och behagligt bestämd
i sitt sätt att vara. I Stockholm hörde
Malla sin man med förtrytelse omtala huru
flera af de gamla ämbetsmännen ville
liksom påtruga nationen en konstitution,
som ej dess ombud ännu hunnit granska,
Qustaf Lagerbjelke tadlades i synnerhet.
Af alla hörde hon nu erkännas och
berömmas Sköldebrands moderation och
fosterlandskänsla.
Den 9 maj (dagboken). »Jag kunde
ej neka mig nöjet att på rikssalen se
Sveriges ständer samlade. Högtidligt,
skönt och vördnadsbjudande. Jag satt
bakom landtmarskalkens fru (Ankarsvärd).
På afstånd såg jag A. F. (Sköldebrand),
Georg Adlersparre och Rosenstein. Den
högtidligaste dag jag öfverlefvat. Her-
tigen riksföreståndarens tal vackert. La-
gerbjelkes exposé af hvad som tilldragit
sig sedan riksdagen 1800 väl skrifven,
väl sammanfattad och bra läst, men han,
författaren, är dock ej värd förtroende.
Skada! Adlercreutz stod där, såg så
enkelt manlig och ärlig ut.»
(1810) Gustaf Hierta hade mycket
att berätta om f. d, konungens och hans
familjs resa till Ystad, det Trafvenfeldt
och han varit deras kuskar. De berömde
obeskrifligt Sköldebrand, som varit för-
styr för hela resan.
(Sommaren vid Sätra brunn.) Under-
rättelsen om uppträdet i Stockholm och
Fersens mord ankom till Sätra. Man
ansåg det nästan som en vedergällnings-
rätt, då misstankarna om kronprinsens
död syntes så troliga. Hela vägen från
Skåne till Stockholm, då Carl Augusts
lik ditfördes, bars det frivilligt af bön-
der, i stället för att köras.
Afzelius (öfverdirektör vid Sätra brunn)
var mycket uppbragt och sörjande öfver
Carl Augusts död och yttrade tämligen
oförtäckt sina misstankar. I Mållas dag-
bok skrefs: »Icke en tron, men en graf
skänkte Sverige honom; han nedsteg
däri med Carls namn och svenska folkets
eviga kärlek.»
Att löjtnant baron Otto Mörner ha-
stigt rest till Paris omtalades redan vid
Sätra brunn i juni månad, då öfverdi-
rektör Afzelius återkom från Uppsala,
dit han gjort en kort resa på två dagar.
Hemlighetsfull såg Afzelius ut, då han
omtalade, att han därtill lånat Mörner
en vagn, och man trodde, att Afzelius
nog också hade del i resan.
Den 22 augusti återkom David från
Stockholm till Thoresta, där Silfverstol-
pes bodde. Hans första ord voro: Ponte-
corvo, Sveriges kronprins!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
