- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
659

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Harald Wieselgren. Af Vilhelm Gödel. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Fot. N. A. Eurenius & P. L. Quist.

harald wieselgren 1866.


På alla dess verksamhetsområden har
han gripit kraftigt in. Genom sitt dagliga
umgänge med den här samlade äldre
litteraturen, genom möjligheten att här följa
med i allt väsentligt, som den humanistiska
vetenskapen under hans tid frambragt,
och genom sitt grundliga studium af
bibliotekets handskriftsskatter har han under
tidernas lopp hopat ett förråd af vetande,
som räckt till både för bibliotekarien och
vetenskapsmannen, ja icke blott för honom
själf, utan äfven för många, många andra.

Att detta varit möjligt midt i hans
rörliga och för öfrigt ganska splittrade lif
har berott i främsta rummet på hans
naturliga begåfning: otrolig snabbhet i
uppfattningen, utomordentligt minne och liflig,
kritisk kombinationsförmåga. Till goda
förkunskaper från skolan och universitetet
lades nyförvärfven, så ledigt och smidigt,
kunde man tycka, som de hittades i boken
eller manuskriptet — ja, men icke på ytan
eller bredvid, utan under en omsorgsfull
inarbetning. Kunskapen blef homogen,
blef vetande. Wieselgren blef en lärd man.

Af hvilken betydelse hans gedigna
kunskaper varit för hans biblioteksverksamhet,
förstår en och hvar. Han har kunnat
sofra i utlandets stora bokmarknad för att
för bibliotekets lilla inköpspenning få in
det bästa, han har själf med egen hand
kunnat ta i, hvar helst bland de
mångskiftande göromålen en sak behöfde utföras,
och han har först som sist varit den
märklige expeditionsman, hos hvilken den
lånesökande allmänheten kunde få både ord
och afsked.

Det var verkliga upplysningar och goda
hänvisningar, som Wieselgren hade att
lämna de många rådvilla af alla
kategorier, som kommo till Kungl. biblioteket.
Det var aldrig ett huggande i luften för
att ha något att svara eller mångordiga
fraser för att dupera. Han kände till fullo
sanningen af den satsen, att den som söker
inbilla folk, att han kan mer, än han kan,
han står där till sist med den skamliga
tacken att icke bli trodd i det han
verkligen kan. Det rådde därför alltid fullt
förtroende från allmänhetens sida, och den
af alla kände och anlitade bibliotekarien
betraktades till sist som bibliotekets bästa
encyklopedi.

Men Wieselgren har äfven sin
begränsning som biblioteksman. Kungl.
bibliotekets första och främsta mål, att som ett
nationalbibliotek utgöra en i möjligaste
måtto fullständig samling af svenskt tryck,
var en uppgift sorn icke lockade Wieselgren.
Åt de discipliner, af hvilka han
närmast var intresserad som skriftställare
och vetenskapsman, ägnade han sin kärlek
och verksamhet såväl vid inköp som
omvårdnad i allmänhet.

Det var för hela hans läggning mera
naturligt att få bedöma en bok efter
kursen af dess litterära värde, än att åt
hvarje, äfven den obetydligaste skrift
känna sig förpliktigad att ge dess rätt som
ett individuum. Den afdelning i biblioteket,
där detta naturliga urval kunde ske,
var honom också kärare och syntes honom
äfven förnämligare än den samling, som i
sig måste upptaga allt. Man märker här
mera den suveräne vetenskapsidkaren än
den själfuppoffrande biblioteksmannen.

För Kungl. biblioteket såsom verk, för dess
betydelse för det svenska biblioteksväsendet
i allmänhet, för upphjälpande af
dess personal- och löneförhållanden och
därmed dess prestige utåt har Wieselgren
näppeligen gjort de insatser man af honom
kunnat vänta. Man kan visserligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free