Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Pietro Krohn. Af F. Hendriksen. Med 4 Billeder - Verner von Heidenstams »Folkungaträdet: Folke Filbyter». Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
F. HENDRIKSEN.
læg altför villigt föjet sig hid under den
Tendens, der var ledende ved Museets
Oprettelse, den nemlig först og fremmest
at være til Behag for det almindelige höjt-
ærede Publikum, medens Haandværkets
Interesser, dets Stötte, Fremhjælp og Væk-
kelse kom i anden Række. Alligevel er
der ikke månge, der havde kunnet gjöre
Krohn det Arbejde efter, han har gjort
ved Museet siden dets Oprettelse.
Og saa döde han da i en forholdsvis
lykkelig Stund, inden den haardnakkede
Sygdom helt havde knust hans rastlöse
Arbejdstrang og gjort ham överflödig for
Livets Gjerning. Hans Ungdoms höjeste
Lyst, den at blive Maler, vaagnede i de
sidste Aar paany. I det kjære Italien, i
Florens, malede han futtigt paa et större
Billede, og han begyndte ogsaa. hjemme
paa maleriske Opgaver. Der var en läng
Tid, hvori han nærede det fantastiske Ön-
ske at udslette og tilintetgjöre alt, han som
Kunstner havde gjort. Dette laa heldigvis
udenfor hans Kræfters Muligheder, thi meget
af hans Arbejde som Kunstner vil beholde
sit Værd og sin særlige Pläds i dansk
Kunst.
For hans månge Venner rundtom i
Norden vil hans Minde staa i Lysskjær.
Hans vindende Personlighed, hans elsk-
værdige Hjælpsomhed, hans trofaste Ven-
skab ogsaa mod saadanne, der ikke mere
delte Anskuelser med ham, og som övede
Kritik mod hans senere Aars Gjerning, var
Egenskaber, der ikke er almindelige. De
dækkede kjærligt över hans Naturs Svag-
heder, de gav hans Værd som Menneske
et större og ædlere Snit.
VERNER von HEIDENSTAMS »FOLKUNGATRÄDET:
FOLKE FILBYTER».
Af JOHAN MORTENSEN.
W® ©^ÄNDELSERNA i denna berättelse
|yl—Wa tilldraga sig under brytningstiden
1(1 1 ]I mellan hedendom och kristendom
m^^^JM i Sverige. Huru mången skild-
ring af förfädernas lif gör icke det! Allt-
sedan Oehlenschlægers och Tegnérs dagar
hafva skalderna älskat att berätta sagor från
denna tid. Ämnet erbjuder ju så utmärkta
motsatser. Först ’berserkar och vikingalif
och någonting om den bleke Balder, där-
efter processioner af präster och fromma
klosterseder. På dylikt sätt har ämnet länge
spökat både i drama och epos, men till
slut blef framställningen så schablonmässig,
att publiken flydde.
Heidenstam älskar emellertid icke att
vandra på de uttrampade vägarna. Där
han går fram, där spira nya blommor. Äfven
denna gång har han med rik och liflig
fantasi förnyat ett gammalt ämne. Han
har gifvit oss en ny bild af förfädernas lif.
»Folkungaträdet» är tänkt som inlednings-
drapat till en hel ättesaga. Det är stam-
faderns historia. Hufvudpersonen, som be-
härskar hela skildringen, är Folke Filbyter.
Han är viking, men det är icke den tradi-
tionelle vikingen sådan han länge hugfäs-
tats i dikt och sång. Författaren har icke
vördnad för något, och det är icke svårt att
se, att han fullt medvetet beröfvat gestalten
hvarje spår af den traditionella poesien. En
viking i en stoppad kappa och som likt
en stafkarl bär en påse på ryggen! Det
är prosan efter all poesien. Folke Filbyter
är helt enkelt hvad vi i våra dagar skulle
kalla en sjöröfvare, den krigiske strandbon
i ett kargt land, hvilken för att samla rike-
domar drager till Frankland och plundrar
och bränner borgar. Så fort han tjänat
tillräckligt, öfvergifver han hafvet för att
bryta bygd och timra eget hus i det kära
hemlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
