- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
674

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Ruben G:son Berg - Af Anna Maria Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

674

RUBEN GiSON BERG.

område af litteraturhistorien hör professor
Otto Sylwans korta uppsats om Kellgrens
dikt »Nya skapelsen», hvars utgångspunkt
i en dikt af Baggesen fastslås här — till
bestyrkande af en betviflad uppgift hos
Baggesen. Både komparativ och analy-
tisk är Anton Blancks vidlyftiga och grund-
liga utredning af källorna till Geijers äre-
minne öfver Sten Sture d. ä. och dess
plats i Geijers och äfven det svenska äre-
minnets utveckling. I undersökningsmeto-
dens säkerhet och märkligt detaljrika re-
sultat synes mig denna uppsats vara full-
komligt mönstergill. Af högt intresse och
full med beriktiganden af äldre forskares på-
ståenden (t. ex. Svedboms och Warburgs) är
Martin Lamms omfattande monografi *ofver
Dalins Brynilda. Professor Ewert Wrangel
har i »Klopstock och Sverige. Utkast till
en undersökning» lämnat en solid grund-
riktning till en framställning af den tyske
skaldens inflytande på vår litteratur. Bir-
ger Swartlings »Några bidrag till Georg
Stiernhielms biografi 1630—56» är allde-
les förvånande full af nya uppdaganden
rörande Stiernhielms verkliga lit.

Som denna knappa resumé ger vid
handen förtjänar volymen uppmärksam-
het af alla dem, som nitälska för vår lit-
teraturhistoria. Den har bestående värde
genom bidragens gedigenhet, och dess
redaktion — Oscar Levertin, Otto Syl-
wan och Hugo Geber — har mycken ära
af det ståtliga verket. Den lilla uppla-
gan — 400 numrerade exemplar ■— gör
den till en relativ sällsynthet, som för-
modligen snart är utgången ur bokhan-
deln. Jämte Adolf Noreen, som i fjol
mottog en liknande festskrift af fyrtioen
lärjungar, »är väl Henrik Schück den ende
svensk, som vid 50 år fått mottaga en
sådan imponerande lärjungehyllning.

Ruben Gison Berg.

Ransäter. Värmländska släktminnen från aderton-
hundratalets förra hälft upptecknade af Lotten
Dahlgren. Wahlström & Widstrand.

Denna bok besitter en sällsynt förmåga
att förflytta läsaren midt in i den tid som
skildras. Och det är icke att undra på,
ty den har dubbla förutsättningar härför.
Den äger ej blott den trollmakt, som göm-

mer sig i gamla bref och dagboksanteck-
ningar — notabene när de äro skrifna af
människor med något innehåll i hufvud
och hjärta —, i otryckta ungdomsdikter af
en framstående skald och ur glömskan
framdragna blyertsteckningar af en genia-
lisk konstnär. Det är ännu något annat
som förlänar boken en särskild, personlig
charme. Dessa bref och anteckningar äro
icke hittade i något arkiv af en forskare,
sorn funnit dem utgöra ett intressant ma-
terial för en bok; de äro framlagda af en
som växt upp omgifven af alla dessa håg-
komster, som kunnat räkna bland sina nära
anhöriga alla bokens hufvudpersoner, som
i föräldrahemmet hört många skildringar
af alla dess bifigurer och för hvilken det
vackra Ransäter ■— hvars namn är det
sammanhållande bandet i denna knippa
skildringar — alltifrån spädaste år stått
omgjutet af ett minnenas ljusaste skimmer.
Den kärleksfulla pietet, som genomandas
hela boken, förfelar icke att intaga läsaren.
Man icke blott läser den med nöje, man
blir formligen varm för de människor och
de nejder, som där tecknas.

En af de skildringar, som här inrym-
mas — den af Uno von Troili — är förut
bekant för denna tidskrifts läsare — d. v. s.
delvis, ty den är här något tillökad. Den
ger en i hög grad fängslande teckning af
en sällsynt rikt utrustad natur. Hvar och
en, som någon gång hört Uno von Troili
omtalas af någon af hans gamla vänner,
vet med hvilken särskild ton af varm be-
undran, djup tillgifvenhet och på samma
gång af medlidsamt vemod han brukar
nämnas. Man får i Lotten Dahlgrens bok
förklaringen till både det ena och det an-
dra. Man får klart för sig, huru ovanlig
— på en gång djup och mångsidig —
hans begåfning var, man ser själsfinhet och
hjärtegodhet skimra fram ur såväl bref som
meddelade drag; och man blickar samti-
digt in i tragedien af ett lif, som aldrig
fullt inlöste de rika löften det gifvit, ett lif
som vär fullt af inre splittring, af tungt
missmod, af dof förtviflan.

I bilden »Fredrek på Ransätt» ihåg-
kommer man först och främst skildringen
af hans romantiskt färgade vänskap med
de båda unga flickorna i »Ulmadalen».
Deras korrespondens — en smula senti-
mental i uttrycken och dock så frisk i
känslan — är full af ett intagande behag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:33:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1905/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free