Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Isjakten. Af Hans Vik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lita på mig, på min redliga vandel:
sol har jag lofvat, och sol skall du få.
Himlen är blå!
Blandad med russin och muskot och mandel
fradgar sig glöggen på kakelugnsglöden.
Skål för de öden,
dagen beskär oss! Dess purprade spjut
snuddar mot fönstret: O kom, kom ut!
Genom buketter af isade lågor
släpper från fjärdarna rutan en syn:
strändernas bryn
blixtrar i norr som en guldflod i vågor,
skuggas i söder af skogar, som fånga
ljuset i långa
buktande nät. Men i maskornas rum
hänger den löddrade snön som skum.
Ser du armadan kring eldröda flaggan?
Jakterna redan i fylken och lag
samlas till slag.
Seglarn är bäddad som barnet i vaggan;
mellan de slipade medarnas pilar
lyftad han hvilar
mjukt på den pösande fällen af räf.
Kom, det är fart i en nålskarp stäf!
Vinner jag seger i dag, skall jag vinna
ja på min fråga, när frågan jag gör.
Tråden är skör,
tråden, som bär min förhoppning, väninna!
Följ mig och styrk mig och var vid min sida,
hjälp mig att vrida
palmen ur gudarnas händer! Ty då
skall på min fråga ett ja jag få.
Känslan att flyga som svingande svala,
anar du den? Har du längtan att fly
lätt som en sky?
Skynda dig, flicka! Ty stärkt ur sin dvala
stormen har stigit. Från skäret han kastar
täcket och hastar
hit i sin mantel af yrsnö och dån.
Masterna bågna som vassens strån!
Farlig är Örn med en örn i sitt segel,
farlig är Iris med liljan i blått.
Ljuder ett skott,
främst öfver linjen på hvitstrimmig spegel
bäras dock vi af vår lätta galeja.
Svider det? Eja!
Ville du hellre i dogens gondol
ro på lagunen mot vårljumt mål?
Dogen är jag, och gondolen är jakten.
Närma dig, värm dig! Som våren så varm
smyger min arm
mjukt sig omkring dig. Som Lidos är prakten,
likt aprikosträd i blomning det hvita!
Annicka, lita
tryggt på min vandel, min redliga stig —
frågan jag vågar till dig, till dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
