Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sommartorp. Af Albert Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TJÄNAR4NNA.
Omsider, sent men välment, jag dig
kväder,
du anspråkslösa, en uppmuntringssång.
Ej du med gensvar gör mig dagen lång —
du kan förstå hur husbondfolk det gläder.
Hur troget du mig tjänt i alla väder!
Begärde du väl lön en enda gång?
Tvärtom, du blommor skänkt mig fulla
fång,
och själf du syr dig dina pingstdagskläder.
Hur prydd, hur doftig — lik en
bröllopstärna!
Och aldrig minsta min ens om att spjärna,
när jag i famn dig tar midt i allén . . .
Stor tack för dråpligt lynne, ospard möda,
för att så rikt du lät din vänskap flöda,
trotjänarinna — persiska syren!
VILDBJORKEN.
Du hade singlat ner, en blåsig dag,
som litet frö i kanten af rabatten;
där var det tillgång rik på sol och vatten,
du insöp kraft i öfverfulla drag.
Det var mig inte riktigt till behag,
jag ängslig var för kära blomsterskatten:
du kunde ju, med löfplym stor i hatten,
om några år få farligt öfvertag.
Jag gick med planer somrarna i ända:
att saga kull dig? — Nej! Att upp dig
bända? —
Ånyo nej! Så af och till alltjämt . . .
Nu är du jättestor. Vardt aldrig flyttad...
Och jag? — Ack, ångerköpt och högst
bekyttad,
sen halft till döds du tio rosbarn skrämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
