Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
FREDRIK BOOK.
ligt nog, men de stå torra och
uttryckslösa mot bakgrunden, där är ingen luft
kring dem, inga perspektiv utöfver lifvets
oändlighet, ingenting som eggar vår
fantasi. Allra mest i de historiska
berättelserna, som helst borde varit borta.
Romanen Två slags folk är bättre.
Personerna hinna på 300 sidor bli litet
mera lefvande för en, det ena draget
fogar sig till det andra, och det blir till slut
en bild. Änna Wahlenberg ser icke djupt,
men hon har inom sina gränser en klar
och säker iakttagargåfva. Egoismens och
liknöjdhetens gradvisa seger öfver lättrörda
och välmenande naturer utan stål,
oemot-svarigheten mellan föresatser och handling
—- för detta har hon visat sig ha en
öppen blick. Trögheten, bristen på
uthållighet är oftast arfsynden hos de mänskor
hon skildrar — härpå syftar väl
novellsamlingens titel —; i sin roman ger hon
i den unge målaren Klas Elvins figur en
vacker och trovärdig bild af en mänskas
uppvaknande till ansvarskänsla och
arbetshåg.
Öfver Änna Wahlenbergs författarskap
ligger en flärdlöshet, som inger sympati,
äfven där det som säges är för enkelt och
ibland rent af för torrt för att på allvar
intressera en litterär läsare.
Om Änna Wahlenberg på sätt och vis
mera tillhör förströelseläsningen och på
detta område rör sig med säkerhet, så
eftersträfvar däremot Elisabeth
Kuylenstierna-Wenster allvarliga litterära mål, om
ock sökande och ovisst. Hennes
föregående verksamhet — Lifvets röster är
hennes sjätte bok — har varit präglad af
psykologisk reflexion, och hennes
kärleksroman »Gungfly» var en fin och
inträngande studie af en kvinnas erotiska lif.
Där är nervös känslighet öfver hennes stil,
och hennes sträfvan mot allvar och djup
är omisskännlig.
»Lifvets röster» tillhör dock icke
hennes lyckade verk. Som redan antydts, är
det skildringen af de finaste och intimaste
rörelserna i kvinnohjärtat som är hennes
gåfva; talangen att osökt och pregnant
återge det reala ytterlifvet, att satiriskt
belysa umgänges- och hvardagslifvets banali-
teter besitter hon i långt ringare grad än
t. ex. Änna Wahlenberg. Men i »Lifvets
röster» har hon öfverskridit dessa gränser
för sin förmåga. Hon har velat ge en
objektiv roman, historien om en släkt som
dör ut och om ett friskt skott, som blifvit
planteradt in midt bland de åldriga och
murknade stammarna. Hon har försökt
teckna en vidsträckt miljö — det är på
ett af de gamla skånska adelssläkternas
arfvegods händelsen äger rum — som
bakgrund till den tragiska epilogen, men just
de kapitel, som skildra släktmiddagarna och
nöjeslifvet bland de skånska aristokraterna,
Köpenhamnsresorna och jaktturerna, verka
skäligen färglösa och matta. Ett och
annat drag är väl funnet, men det hela ger
icke illusion, gestalterna lösgöra sig icke
från hvarandra: en helt annan kraft och
bredd i temperamentet hade tarfvats för
att ge lif och nödvändighet åt detta myller
af mänskor. Bäst är den centrala
kvinnofiguren. — Utan tvifvel är det en
subjektivare och mera förtätad berättelseform än
den Elisabeth Kuylenstierna-Wenster här
valt som bäst låter hennes egenart komma
till sin rätt.
Maria Rieck-Muller har med sin
Flyttfåglar skrifvit en underhållande och
mycket läsvärd bok. Det är sannerligen icke
det psykologiska innehållet, som intresserar
i »Flyttfåglar»: fru Rieck-Miillers styrka
ligger där fru Kuylenstierna-Wensters
svaghet är att finna, i den lyckliga
karaktäri-seringsgåfvan, i den osökta, måttfulla och
lifliga skildringen af ytterlifvets realiteter.
Hennes bok är icke blott underhållande,
den är lärorik, ett stycke kulturbild från
vårt stora skogs- och fjälland i norr. Det
är en liten fru som i dagboksform skildrar
det lif hon måste föra som hustru åt en
ingenjör och järnvägsbyggare, som gör
pioniärtjänst för kulturen vid framdragandet
af den stora norrlandsbanan. Man får en
inblick i de hårda villkor, hvarunder det
stora och energikräfvande arbetet utförts,
man får en föreställning om både
ingenjörernas och järnvägsarbetarnas sträfsamma
lif — ting som man knappast haft en
aning om. Det realt stoffliga intresset
öfverväger vida vid läsningen af »Flytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
