- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
76

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 11 bilder - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

E. WRANGEL.

sig lifligt, stundom spirituellt, »allvarlig,
kunskapsrik, själfständig med öppet sinne
för det glada löjet som för den renaste
känslighet», såsom modern uttrycker sig.
Vida mindre af abstrakt idealism än man
kunde väntat finner man i dessa utkast;
de röja en blick för verkligheten — om
än icke vidsträckt: hon vistades ju blott
i »skuggan af det husliga lifvet» — som
fanns hos få författarinnor den tiden,
Fredrika Bremer undantagen. Om dennas
»Teckningar ur hvardagslifvet» yttrade
modern en gång till Tegnér, att de »hedra
vårt kön genom stil och tänkesätt». Med
Fredrika Bremer hade dottern också
gemensam känslan för kvinnans värdighet
och betydelse i såväl det litterära som
det sociala lifvet — hvilket väl knappast
var hvad Tegnér hos henne senterade.
»Skulle väl för henne (kvinnan) dagens
eller rättare tidehvarfvets stora frågor
vara alldeles förlorade ord?» hette det i
en liten insändare af Martina d. y., som
hon meddelat Skånska Correspondenten
redan 1833 och som bland annat vunnit
Agardhs bifall, hvaraf hon uppmuntrades
att författa.

Vid Sireköpinge erinrar nu en
folkskola om den unga Martinas godhet —
»Martinas minne» läser den
förbipasserande å det vackra huset midt emot den
gamla kyrkan, båda belägna i
omedelbar närhet af den sköna parken.

X.

Det lider till slutet med Tegnérs och
Martina von Schwerins saga. Åren 1840
— 1841 inträffar ett uppehåll i deras
brefväxling, föranledt af Tegnérs
sjukdom å ena sidan och å den andra baron
von Schwerins död och de däraf
förändrade förhållandena samt en längre
utländsk resa, som Martina anträdde i
slutet af sistnämnda år och som varade
till sommaren 1842. Då Tegnér detta
år gjorde en tur i Skåne, hade han tänkt

få träffa henne; detta blef icke af, men
han längtade till det kära sofihörnet på
Sireköpinge, hette det i ett bref af
december 1842, ett bref, hvari han för
öfrigt omtalar sin sjukdom. I ett längre
svar skildrar Martina von Schwerin sin
resa i södern och i Frankrike, som
mycket intresserat henne. Lifligt
rekommenderar hon en dylik rekreation åt sin
sjuke vän. Hon förefaller själf helt
upp-kryad och berättar bland annat med
förnöjelse, att hon i Paris »roat sig bra».
Nu var hon tveksam hvar hon skulle
slå ned sina bopålar, sedan sonen Jules
öfvertagit Sireköpinge. Hon funderar
starkt på Lund, där hon kunde tillbringa
sin återstående lefnad »i skydd af
domkyrkan, apoteket och Gleerups boklåda,
alla ovärderliga stod för den annalkande
ålderdomen».

Tegnér svarade snart — det var den
23 februari 1843, såsom det tyckes hans
sista bref till henne — med »tusen
tacksägelser» till sin »älskade Martina». Han
hade nu ingen förhoppning mer att få
återflytta till den skånska biskopsstaden:
»Jag får nöja mig med att då och då
återse Lund, isynnerhet om Sireköping
flyttas dit.» Han frågar noga om
hennes närmaste planer — hon var nu på
besök i Göteborg — och framkastar
tanken att de under sommaren kunde
träffas i Stockholm. Men han tillägger:

Som jag nu är kan jag icke resa dit, jag
har för ett par månader sedan haft en lindrig
attack af nervslag, som väl gick öfver men
dock kvarlämnade en matthet, som gör att jag
går illa. Dylika anfall äro hvad Talleyrand
kallade le commencement de la fin. Med
poesien, hvarmed jag kanske aldrig bort befatta
mig, är det gudskelof slut. Mig återstår
endast att samla och kanske trycka det lilla jag
skrifvit, som är mera än det borde vara.–––-

Farväl, älskade Martina! Glöm nu icke
alldeles bort mig, utan skrif mig ett och annat
himlabref till, när du kan. När man är
reducerad till bära korrespondens med damer, blir
man därigenom så mycket enträgnare, längtar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free