Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 11 bilder - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉRS BIKTMODER. 77
ÖSTRABO.
så mycket mera; ty att man helt och hållet
skulle kunna utrota den gamle Adam ligger
icke i människonaturen. Tillåt mig därför
åtminstone denna Brinkmanianism. Det är ju
ett oskyldigt nöje, tyvärr allt för oskyldigt. Låt
mig äfven veta, hvilka du egentligen lefver med
och hur du passerar din tid i Göteborg, där
intet hushållsbekymmer kan dissipera dig och
där jag fruktar att tiden måtte falla dig lång.
Det är vid sådana förhållanden som värdet af
egna resurser låter känna sig.
Farväl och tänk någon gång på
Din stackars vän
Es. Tegnér.
Det dröjde ett år innan väninnan
svarade. Hon hade då bosatt sig å
sitt barndomshem Råda — som hon
enligt samtidens vittnesbörd satte i ett
utmärkt skick — men tillbringade ofta
vintrarna i Göteborg.
I detta bref af den 29 februari 1844,
sannolikt hennes sista till den sjuke
vännen, skrifver hon:
— — — Jag raknar likväl mer på vänskapens
öfverseende än undskyllningens giltighet, ehur
jag tillbringat sommarmånaderna i Stockholm,
hösten i Skåne och slutligen, hamnad här i
ensligheten, varit i början af vintern hindrad
från att skrifva genom krasslighet i hufvud och
ögon. Att min gamla bepröfvade tillgifvenhet
ingalunda förbleknat under långvariga
tystnaden bevisar bäst den smula oförsynthet,
hvarmed jag återtager pennan, som hade hon aldrig
hvilat från sitt ilande värf att redogöra för
lifvets brokiga skiften och känslornas växlande
svall; men då åldern en gång stigit in i skeppet,
då lägga sig de oroliga böljorna och farkosten
skrider sakta fram vid de lågländta stränderna,
där intet förrädiskt djup lockar med en
före-speglad himmel och bedrägliga stjärnor; man
slumrar af så tryggt under färden och har vid
uppvaknandet föga att berätta om de öden
som ligga »i hjärtat» och som så vänligt
efterfrågas i ditt sista bref.
— — Från Lund tog jag ett slags afsked,
då tid och omständigheter bevisat mig att den
förnuftigaste bosättning jag kan göra blefve
här å orten. Det sker ej utan en viss saknad
ty jag älskar Skåne.
»Da Ich litt und da Ich lebte»
min utvecklings betydelsefullaste år. Här möta
mig barndomsminnen, några få kvarlefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
