Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 11 bilder - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 E. WRANGEL.
MARTINA VON SCHWERIN FÖDD TÖRNGREN
PÅ 185 O-TALET.
vänner och oberoende — allt rosiga dagrar
ibland årens växande skuggor.
Sedan hon i anledning af den nya
stora eldsvådan i Växjö skämtat öfver
att »I ären eldfängde i Småland» och
meddelat en lustig historia om
författarinnan Dorothea Althén-Dunckel, som
Tegnér efterfrågat, tillägger hon de sista
raderna:
Nu på allvar farväl! Glöm ej bort en
gammal och oföränderlig vän
Martina von Schwerin.»
Den hängifvenhet, som en gång hotat
blifva en kärlek af det »rosenröda slaget»
men som luttrats till adel bestående
vänskap, tog skalden med sig i grafven.
Väninnan lefde nära tre årtionden
längre. Hon bodde mest i Göteborg,
sedan Råda vid 1850-talets midt sålts,
men tillbringade somrarna gärna hos
barn och barnbarn i Skåne (å Skarhult).
Alltjämt intresserad för litterära och
politiska spörsmål, var den spirituella
gamla damen, med den fina bildningen
och den muntra kvickheten, föremål för
samtidens och de uppväxande
generationernas beundran. I sitt sista bref till
Tegnér hade hon skrifvit:
Den annalkande ålderdomen mötes lugnt
och frimodigt af mig, i likhet med hvarje
annat villkor för den jordiska stoftbehäftade
vandringen.
Qui n’a pas l’esprit de son äge,
de son åge a tout le malheur
säger Voltaire med världsmannens och
erfarenhetens säkra blick.
Ur en nekrolog i Göteborgsposten
öfver Martina von Schwerin förtjänar
följande att anföras: »Den åldriga damen
älskade gärna att i sin konversation talja
sina minnen, och de porträtter hon
härunder skisserade af våra bortgångna store,
som tillhört hennes umgängeskrets,
framträdde nästan lefvande för åhöraren,
under det hennes samtal i öfrigt hade
denna säregna gustavianska form, som
snart verkade stämning och i dubbel
bemärkelse gaf den rätta tonen åt såväl
figurerna som staffaget.» Ända bort
emot de åttio åren visade hon lifligt
intresse för all bildning, och hon
utvecklade »ett icke ringa skyddskap för
uppåtsträfvande ynglingar vid skolorna och
akademierna».
Efter en svår skakning, ådragen
genom ett fall vid landstigningen från en
ångbåt i Lubeck — hon var då öfver
åttio år gammal — blef hon både fysiskt
och psykiskt bruten; minnesslöheten
tilltog och ögonens svaghet öfvergick i
blindhet. Hon afled i Göteborg den
18 nov. 1875.
Man har förundrat sig öfver att en
så begåfvad och bildad dam som
Martina von Schwerin icke visat sig mera
verksam t. ex. såsom skönlitterär
författarinna. Om detta hade varit
önskligt, lämnar jag därhän. I alla händelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
