Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tidningspressens amerikanisering. Af Otto Sylwan. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDNINGSPRESSENS AMERIKANISERING. 85
slungar ut sina sensationsnyheter. Den
söker sin publik i de bredaste lagren,
och den ger dessa hvad de vilja hafva
utan att anfäktas af några betänkligheter.
Liksom om de ej ville kännas vid denna
press, säga amerikanarne, att den
grundats af »två ungerska judar»; den ene
af dessa skulle då vara den ofvannämde
Josef Pulitzer med The World i New
York, som han drifvit upp till en af de
främsta affärerna i sin art. Som alla
moderna tidningskungar äger han
dessutom flera andra blad, såsom de med
den nämnda samarbetande Chicago
American och S:t Francisco Examiner. Om
Pulitzer bröt vägen, så har emellertid en
infödd yankee W. R. Hearst följt närmast
efter, och denne visade sig ej mindre
smart då han grundade New York
Journal och lockade till sig hela Worlds
redaktionspersonal. Det var detta streck,
som föranledde redaktören för en af de
äldre tidningarna, Dana i Sun, att
brännmärka de nya bladen, såsom »yellow
journals». Tillmålet syftade närmast på en
fantasifigur i ett af dessa blads
veckobilaga, en i gul blus klädd pojke,
populärt kallad »the yellow kid», hvilkens
äfventyr fängslat många läsare.
Hearst har blifvit en af de mest
inflytelserika och mest upppmärksammade
männen i staterna. Vid förra
presidentvalet i republiken uppställde han sig
som kandidat och kom ett stycke på
väg mot målet, och nyss hängde det på
ett hår att han i staten New York
slagit Tammanyringen. Han förklarar med
stolthet, att han omskapat journalistiken:
den gamla blott berättade om märkliga
handlingar, Hearst och hans män utföra
dåden själfva. Och inte bära sådana
mera vanliga reporterbragder som att
någon tid lefva bland samhällets drägg,
utan de kunna ock befria oskyldiga ur
fängelse m. m. Han kan häller inte
begripa hvad folk har mot hans tidningar,
W. R. HEARST.
som t. ex. i fråga om moral äro mera
samvetsömma än några andra —,
hvarvid blott är att erinra det moral här på
sedvanligt anglosaxiskt sätt är liktydigt
med anständighet, närmast i sexuella
ting.
Liksom fallet är med Hearst har
Pulitzer uppträdt såsom donator och bland
annat skänkt medel till ett college för
utbildning af journalister. Då denna
inrättning fann vedersakare, som påstodo att
den inte skulle göra någon nytta,
utvecklade Pulitzer sina tankar i frågan i en
uppsats i North American Review (1904).
De inblickar man här får i författarens
åsikter äro emellertid inte särdeles upplysande.
Han skiljer strängt mellan den
affärsmässiga och den redaktionella ledningen af en
tidning, och om den förra anser han ej
behöfligt att yttra sig. För redaktören
uppställer han däremot de mest ideella
mål, och till detta skall han uppfostras
vid Pulitzers college genom att på tre
år inhämta »grundliga» insikter i ett
halft tjog vetenskaper. Så utrustad skall
han sedan fullfölja sin uppgift »to
ex-alt principle, knowledge, culture, at the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
