Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WOLFGANG AMADEUS MOZART. 105
w fmm
tf’ 4 PR’ iiM
MOZART SOM BARN,
SPELANDE PÅ EN TEBJUDNING HOS PRINSEN AF CONTI I PARIS (1763).
oljemålning af olivier. I Louvre i Paris.
I Italien blef han mottagen med öppna
armar, och han tänkte senare tillbaka på
denna period af sitt lif som på den
lyckligaste tid han upplefvat.
Italienarna i motsats till Salzburgarna
— och med dem många andra nordbor —
äro lätt mottagliga för intryck, och om de
röras af något, känna de behof af att ge
sina känslor luft.
Det var också under sympatiens och
entusiasmens solsken som den unge Mozart
drog igenom landet. I Bologna gjorde han
bekantskap med tidens störste lärde musiker,
pater Martini, som blef honom en vän
för lifvet, och hos den berömde sångaren
Farinelli^ då en sextioårig man, lärde han
sig sjunga. Han ansåg nämligen, att man
för att skrifva väl för den mänskliga rösten
måste kunna sjunga själf. Det har också
visat sig i allt hvad Mozart komponerat,
huru väl han förstått människoröstens
resurser. Väl har han ibland satt stora
fordringar på den, då han ofta haft till sitt
förfogande sällsynt omfångsrika eller mycket
öfvade röster, men han begär dock aldrig
af en röst hvad som öfverskrider
skönhetens gräns, och han behandlar den aldrig
som om den skulle vara en bastuba eller
ett annat skallande instrument, mäktigt att
öfverrösta en fulltalig orkester.
Rösten är för honom melodiens, d. v. s.
personlighetens organ.
Det var, som sagdt, i Italien, som
Mozart lärde sig sångens skönhet, och framför
allt lärde han sig den i kyrkorna, där
ännu den bästa klassiska kyrkmusiken
utfördes på ett mästerligt sätt. I , Sixtinska
kapellet hörde han på skärtorsdagen
Allegris berömda »Æfiserere», hvaraf han
emottog det största musikintryck han
öfverhufvud någonsin fick erfara i lifvet.
Kompositionen var det påfliga kapellets egendom,
och det var förbjudet att kopiera något af
den, men den tolfårige Mozart upptecknade
hela musikverket efter gehör, fastän hvarken
han eller fadern lät kopian komma vidare
utan behöll den i familjen som en hemlighet.
Med operan i Italien var det däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
