- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
106

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 HELENA NYBLOM.

ganska illa beställdt. Handlingen var
betydelselös och musiken till största delen
blott en hopfogning af olika arior, som
gåfvo sångare och sångerskor tillfälle att
briljera med sina röster.

Det var icke lätt för den unge Mozart
att kämpa emot det smakens förfall, som
under många år hade rådt inom
operamusiken, och mera eller mindre fick han i
alla sina tidigare operor jämka med
konstnärerna för att få dem att intressera sig
för hans kompositioner. Emellertid kunna
dock hans upprepade ungdomsbesök i
Italien anses som idel framgång. Han
utnämdes till medlem af musikaliska
akademien i Bologna, påfven, Clemens den
femtonde, tilldelade honom redan vid tolf års
ålder de »gyllene sporrarna», som också
prydt »Ritter Gluck» och hans opera
»Mzt/i-ridates» uppfördes under stormande bifall
(fastän honoraret efter tidens bruk tillföll
kopisten).

Han arbetade redan med en vuxen
mans hela energi och lefde helt och hållet
i sina musikaliska idéer; men alltid hade
han dock tid att skicka modern och systern
de ömmaste små bref. Modern skickar
han »iooooooooo handkyssar» och kysser
i tankarna systerns »ansikte, näsa, mun
och hals». Också smakar maten honom
bättre de dagar posten kommer. Nu som
i hela hans lif var kärleken till musiken
och till dem, som lågo hans hjärta nära,
det viktigaste för honom. Framgång och
beröm voro för honom blott af sekundär
betydelse. Under de tre resor han tätt
på hvarandra företog med fadern till Italien
fick han nog redan känna på rivaliserande
kompositörers intriger och fiendskap,
hvarför han dock vann ersättningi den
allmänna och varma sympati, som visades
honom själf och hans kompositioner.

Med dessa italienska resor var hans
sorgfria tid slut, och lifvets alla sorger och
pröfningar började. Ärkebiskopen i
Salzburg hade dött, men Leopold Mozart
fortsatte som kapellmästare hos hans
efterföljare, Hieronymus Collerado. Denne har
förskaffat sig den sorgliga ryktbarheten att ha
förbittrat och förstört Mozarts ungdomslif,
gjort tillvaron i Salzburg outhärdlig för
honom och på allt sätt sökt att skada
honom i hans sträfvanden vidare fram i
världen.

Mozart säger själf om kapellisterna i

ärkebiskopens kapell, att de voro »spelare,
drinkare och liderliga sällar».

Men familjen Mozart med sin djupt
religiösa ända och sitt exemplariska lif hade
heller icke ringaste beröring med dem.
Hos Leopold Mozart fördes ett stilla,
lyckligt familjelif, deladt mellan musikarbetet
och oskyldiga förströelser i hemmet eller
utfärder i Salzburgs storslagna natur.

Men den hårde, despotiske ärkebiskopen
måtte icke ha ägt förmågan att bedöma
människor, ty han ansåg den unge Mozart
likställd med de rucklare, som voro
anställda i hans tjänst vid kapellet.

Trots Mozarts ödmjuka, älskvärda
uppträdande vid alla tillfällen, trots hans
outtröttliga flit och trots hans snille, som dock
redan var erkändt i Italien och delvis i
Österrike, blef han af Hieronymus bemött
med en så skamlig hårdhet och elakhet,
att det snart öfvergick alla gränser.

Visserligen fick Mozart efter många
svårigheter tillåtelse att resa till Munchen
och där anföra sin opera »La finta
giar-diniera», beställd af kurfurst Maximilian,
men för öfrigt aflönades han så eländigt
och hölls tillbaka på ett så tryckande sätt,
att han slutligen i det ödmjukaste bref
anhöll hos ärkebiskopen om tillåtelse att
göra en koncertresa till Paris för att
förtjäna något till sitt och föräldrarnas
underhåll. Man måste läsa detta bref i dess
helhet för att kunna göra sig begrepp om
den anspråkslöshet och det allvar, som har
dikterat det. Mozart hade kommit till en
tidpunkt då han måste ha sin frihet för
att kunna andeligen lefva.

Permissionen att resa erhölls då också
i nåder — eller rättare i onåd, ty hvarje
hans försök att lossa på sina länkar ökade
blott hans bödels grymhet emot honom.

Emellertid reste Mozart icke ensam;
modern följde honom. I september 1777
—- Mozart var då 21 år -— lämnade de
Salzburg för att draga till Paris.

Redan i Munchen försökte Mozart sin
lycka hos kurfursten, där en af hans
gynnare, biskopen af Chiemsee, hade talat
godt för honom, ja han nedlät sig till och
med att framhäfva sina egna förtjänster och
utmärkelser. Men det gagnade till intet.
Salzburgärkebiskopen hade sörjt för att
kurfursten icke hade så synnerligt höga
tankar om den unge kompositören, och han
fick till svar på sin anhållan om en an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free