Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
HELENA NYBLOM.
också en öfverraskande verkan, så väl på
musici och publik som på kurfursten,
hvilken annars hyllade den italienska operan.
Med samlade krafter hade Mozart
arbetat på detta verk och kände sig ännu
ganska medtagen, då ett bud nådde honom
från hans herre, ärkebiskopen, som befallde
honom att infinna sig i Wien, dit denne
rest till det kejserliga hofvet.
Härmed såg Mozart sitt hjärtas högsta
önskan uppfyllas, att få slå sig ned en tid
i Österrikes hufvudstad, där kejsar Joseph
var den höge beskyddaren af all skön konst.
Emellertid behandlades Mozart af sin herre
ärkebiskopen ännu sämre i Wien än fallet
hade varit i Salzburg.
Medan ärkebiskopen inför främmande
skröt af sin unge kapellmästares stora
förmåga, visade han honom själf den största
möjliga missaktning. Han fick sig plats
anvisad i köksafdelningen bland kockar
och kammartjänare, och oaktadt allt nitiskt
sträfvande att göra sin stränge herre till
viljes rönte Mozart aldrig annat än hårda
ord och förebråelser, ja de mest skymfliga
tilltal och beskyllningar. Slutligen brast
hans ofattbart långa tålamod, och han
begärde i all ödmjukhet sitt afsked, hvarefter
han bokstafligen blef utsparkad af
ärkebiskopens hofmästare.
Darrande af vrede ströfvade Mozart
omkring i Wien, där han nu måste försöka
förtjäna sitt bröd på egen hand. Dock
förestod honom ännu en hård pröfning.
Fadern fordrade af honom, att han skulle
bedja ärkebiskopen om förlåtelse och
återvända till sin plats, men trots den till
dyrkan gränsande kärlek, han ägnade sin far,
kunde han dock nu icke längre lyda honom.
Han skref till honom, att i allt skulle han
lyda honom, blott icke i detta. Och
sålunda inträffade det sorgligaste af allt i
Mozarts lif: en brytning med fadern, till
hvilken det goda förhållandet aldrig sedan
blef fullt återställdt. Dock ge alla
samfälldt Mozart det vittnesbördet, att de
aldrig sett en mera tillgifven och
kärleksfull son.
De tio år, som ännu återstodo af
Mozarts korta lif, från 1781 till 1791,
tillbringade han — med undantag af några
korta resor — i Wien, och vid denna
tidpunkt blomstrade musiklifvet i Österrikes
hufvudstad.
De förnäma familjerna hade till största
delen sina privata kapell, och kejsar Joseph
själf uppmuntrade konsten på det varmaste.
Kammarmusiken var allmänt omtyckt, och
när man vet att det var i Wien som Haydn,
Mozart och Beethoven skrefvo sina
kvartetter, är detta tillräckligt talande bevis på
huru högt den österrikiska musiken
utvecklades. I Wiens själfva läge mellan
Tyskland, Italien och de slaviska länderna
finnes en anledning till sammansmältning
af den tyska grundligheten och gemytet
med Italiens ideala skönhetskänsla och det
egendomliga slaviska temperamentet. Intet
under då, att den rikaste musikaliska
frukten har mognat i dessa nejder.
Det dröjde icke länge innan kejsar
Joseph gaf Mozart uppdrag att skrifva
musik till operatexten Enleveringen
(Ent-fiihrung aus dem Serail), och han gick med
entusiasm till arbetet. De sköna
kärleksariorna i denna glada opera ha fått en
egen darrande ömhet, inspirerade som de
voro af Mozarts kärlek till Aloysia Webers
yngre syster Constanza, som då var
aderton år. Mozart hade nämligen
inackorderat sig hos fru Weber, som blifvit änka
och slagit sig ned i Wien. Då han från
barndomen varit van att föra ett stilla,
lyckligt familjelif, trifdes han aldrig i
längden med värdshuslifvet, utan bodde helst
i ett hem, där han i ro kunde arbeta och
hvila ut efter arbetet.
Den unga Constanza tycks icke ha ägt
sin äldre systers skönhet och talang. Hon
var till och med ganska ful men var en
snäll och anspråkslös flicka, from och god
och af ett gladt lynne. Mozart älskade
henne till sin död af hela sitt hjärta.
Emellertid hade han i sin kärlek som
i sin konst mycket att öfvervinna. Såväl
flickans mor och förmyndare som hans
egen far tyckte det å ömse sidor vara ett
föga fördelaktigt parti för de två unga
fattiga människorna, och det var ett ganska
vemodigt bröllop de firade.
Först började de själfva gråta, och
därefter följde prästen och de få närvarande
deras exempel.
Under sin förlofnings- och giftermålstid
fulländade Mozart »Enleveringen» och trots
alla kabaler och intriger emot honom, i
synnerhet af kejsarens gunstling, italienaren
och operakompositören Salieriy väckte
operan mycket bifall. Det muntra ämnet
var i wienarnes smak, och Mozart hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
