- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
114

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

HELENA NYBLOM.

operan nog hålla sig på scenen så länge
någon opera öfver hufvud taget finnes, och
skulle än denna musikart utdö, såsom
varande en onaturlig bastard af musik och
drama, så skall dock Mozarts musik till
»Trollflöjten» aldrig dö. Den kommer
alltid att förblifva uttrycket för kärlekens
renaste väsen.

Det var med egendomliga känslor som
folket i Wien öfvervar premiären af denna
opera. Redan uvertyren bebådade ett allvar
och ett majestät, som man icke hade väntat
sig af ett sagospel, och publiken förhöll
sig tyst. Men en musiker — Schenk —,
som satt som åhörare i orkestern, krop
bort till Mozart och kysste hans hand.
Leende klappade Mozart hans kind, medan
han fortsatte att anföra operan. Vid slutet
hälsades den med jubel af åhörarne, som
fyllde salongen, och sedan gick den länge
för fulla hus.

Hvad Mozart pekuniärt uppbar af detta
verk tycks dock ha varit mycket ringa.
Teaterdirektören förstod att göra sig
inkomsterna tillgodo.

Samtidigt med »Trollflöjten» fick
Mozart på ett hemlighetsfullt sätt en annan
beställning, i det att en förklädd person
bragte honom ett bref, i hvilket man
uppdrog åt honom att skrifva en
requiems-mässa, som icke behöfde vara färdig till
någon bestämd tid. Mozart begärde hela
femtio dukater på hand, hvilka utbetalades
till honom med löfte om vidare tillägg,
när kompositionen var färdig.

Nyss förut hade Mozart just sökt en
plats vid kapellet i Stefanskyrkan, då han
ju från barndomen sysselsatt sig med
kyrkmusik både som orgelspelare och
komponist. Emellertid måste han först i all hast
komponera en opera för Prag, i
anledning af Leopold II:s kröning. Man gaf
honom aderton dagar till att skrifva och
instudera kompositionen. Operan Titus
blef också blott ett tillfällighetsstycke.
Ämnet hade icke gripit Mozart synnerligen
djupt och grep därför icke heller publiken.
Till och med Mozarts gamla beundrare i
Prag visade den ingen sympati.

Denna missräkning och det forcerade
arbetet för att förtjäna något påskyndade
Mozarts död.

Många års öfveransträngning, beständiga
penningebekymmer och först och sist känslan
af att icke helt ha slagit igenom med sin

konst hade undergräft hans hälsa. Hans
kraft började svika, medan hans
hjärtevärme förblef densamma till slutet. Ju
längre arbetet med hans Requiem
framskred, desto tydligare kände han, att det
var sin egen dödsmässa han
komponerade. Då och då fick han afbryta arbetet
af brist på krafter, då vanmakt och
svim-ningar inställde sig. Men han återtog det
alltid med samma ifver och sade att arbetet
tröttade honom mindre än sysslolösheten.
Också var han redan som lösgjord från
jorden och stod i tankarna inför Guds
majestät. Han hade bevarat sin barndoms
tro i hela dess renhet, och hans religiösa
öfvertygelse led ingen skada af de mycket
smärtsamma personliga erfarenheter han
gjort.

Han förstod att skilja på person och
sak och att inse, att de af kyrkans män,
hvilkas ovärdiga uppförande han lärt känna,
icke voro representanter för religionen, utan
tvärtom representerade människor, hvilka
icke lefde efter kyrkans lara. Mozart själf
trifdes aldrig i längden med oreligiösa andar,
och de föreningar och sällskap, till hvilka
han slöt sig, hade icke minsta inflytande
på hans religiösa uppfattning. För honom
var hans kyrka helig, och det var där han
mottagit sitt lifs högsta intryck.

Aldrig kunde han glömma, hur det
gripit honom att anföra sin första mässa
vid tolf års ålder, och intet musikintryck,
han erfarit, kunde för honom jämföras med
hvad han i sin första ungdom hört af den
gamla kyrkomusiken i Italien. Men det
var icke blott den religiösa musiken som
var honom kär. Han var sin religion
tillgifven med hela sin varelse. Strax efter
sitt bröllop skrifver han om sig och sin
hustru hurusom de följas åt i mässan, och
vidare: »Ich habe gefunden, dass ich
nie-mals so andächtig gebeichtet und
commu-nicirt hatte als an ihrer Seite.»

I ett samtal han hade med en man i
Leipzig beklagade denne sig öfver att så
många stora musici, liksom många bildande
konstnärer, hade användt sitt snille på
kyrkans ofruktbara och andefattiga ämnen.
Mozart blef därvid ganska förstämd och
sorgsen och svarade att det där var
»wie-der so ein Kunstgeschwätz» — och han
tillfogade: »Bei euch aufgeklärten
Protestanten, wie ihr euch nennt, wenn ihr eure
Religion im Kopfe habt, känn etwas Wah-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free